Taggarkiv: kvinnohat

Att ta ställning – Donna Karan & skitföretag

/i


Jag är en person som rätt ofta tar ställning för olika saker. Ibland blir det en uppoffring och lite obekvämt för mig och ibland känns det inte alls. Du som regelbundet läser min blogg vet t ex att jag bojkottar märken som djurtestar. Du vet säkert också att jag är vegan och gör mitt bästa för att konsumera djurfritt. Du kanske också märkt att jag är väldigt feministiskt lagd och att jag verkligen inte pallar bullshit. Jag är generellt inte så förtjust i människor som helhet utan brinner mer för djur, men med det sagt vill jag verkligen inte se någon råka illa ut p.g.a kön, sexuell läggning, hudfärg, religion eller liknande. Det är helt fantastiskt korkat att det är så många som än idag inte kan se gråzoner och inse att vissa tankemönster är rakt av tappade (det är sånt här som gör att jag inte är så förtjust i människor).

Om vi åter ska knyta till det där med uppoffringar och att bojkotta märken p.g.a idioti så tycker jag att det är skönt att många av dem automatiskt försvinner för mig i och med att de djurtestar. Jag behöver inte så ofta ta avstånd från märken som jag gillar eftersom en human inställning till djur ofta innefattar en helt ok företagsetik. Inte alltid så klart, men ofta. Det finns märken som egentligen, på pappret, gör allt rätt men som bakom kulisserna beter sig som idioter mot personal. För mig är det nästan värre att utåt sett ha en image som skönhetsvärldens gullungar och sedan, när ingen ser, ha en helt sjuk personalpolitik, det luktar ruttet för mig. Bojkott. *host* rimmar på flush *host*

Trots att jag är megakass på att följa med i nyheterna (får ångest) så har jag inte lyckats missa idiotin som Donny Karan, grundare till DKNY, hävde ur sig i samband med skandalen kring äckelgubben Harvey Weinstein. Nu är DKNY inte ett märke jag konsumerar (p.g.a ej CF), men jag känner mig riktigt förbannad över hela grejen. För att se vad jag är arg på vill jag rekommendera att du läser denna artikel (länk) och ser detta klipp (länk).

Det är totalt vidrigt att en vuxen kvinna kan häva ur sig sådana saker och skjuta ner på offer istället för att se det verkliga problemet. Jag är på riktigt chockad över Karans kroppsspråk, ordval OCH det faktum att hon försöker förklara bort det hela i efterhand med att det är taget ur kontext. Sätter man dessutom denna sak i sitt hela sammanhang tycker jag att det är vidrigt att Karan säger att hon kämpat för kvinnor hela sitt liv. Helt ärligt tycker jag inte dessa bilder ser ut som något en person som kämpar för kvinnor skulle producera.

Bild 1
Bild 2

Döm själv. Jag har själv arbetat som modell och det finns en del sunkiga idéer i modevärlden, men mode kan vara sexigt, naket, vackert, inkluderande och härligt. Donna Karan däremot, misslyckas verkligen totalt. Samla alla detaljer och addera med hennes uttalande så får du en påse kvinnohatande och rasistisk skit. Sorry not sorry men så är det faktiskt. Dessutom tycker jag att det är rätt roande att hon skyller på kvinnors sätt att klä sig och föra sig – när hon själv är en designer som klär och ställer kvinnor i utmanande kläder och positioner (i sina kampanjer). I dunno – don’t shit where you eat?

Det tråkigaste i hela situationen kring Donna Karan är att någonstans känns det som att hon är färgad av allt kvinnohat som florerar i världen. Jag ursäktar absolut inte henne, men det känns verkligen som att hon är färgad av världen och inte tänker. Jag vet lite om hennes liv och vad hon varit med om, men att en vuxen kvinna häver ur sig de saker Karan gjort är oacceptabelt. Hon har haft ett helt liv att reflektera, ta in information och jobba med sig själv – hon är ingen tonåring som inte haft tillgång till information och livserfarenhet.

Ibland vet jag att folk upplever mig som rätt hård och dramatisk när jag dömer ut företag för deras agerande, men helt ärligt, finns det inte så många företag på marknaden att vi har råd att välja bort problematiska företag? Det finns mer eller mindre alltid ett någorlunda schysst företag som kan ersätta det som ett problematiskt företag erbjuder. Och på riktigt, skönhet är inte så viktigt att vi ska fortsätta att ge våra pengar till skitföretag för att vi inte hittar ersättningar. Vissa saker kan vi helt vara utan. Jag förstår om du t ex har eksembesvär och hittat den enda saken som fungerar och att du då inte vill byta bort den, men den där mascaran eller läppstiftet? Behöver du verkligen Ruby Woo från MAC när djur blivit plågade? Behöver du DKNYs tråkiga äppelparfym när den doftar av kvinnohat?

Jag vill på inget sätt skamma skönhetsvärlden för god knows att vi får skit ändå, jag vill som vanligt bara uppmana till eftertanke. Vi har en viss makt med våra pengar och med våra handlingar och denna bör vi utnyttja. Tycker du Doves senaste kampanj (om du missat denna är du på riktigt så nyhetsfrånvänd att du får läsa på själv) är skit så kanske du ska ta och berätta det för dem samt sluta köpa deras saker. Tycker du att DKNY är sunkiga? Sluta köpa deras saker, skicka ett mail och berätta för kompisen. Det finns så himla mycket skönhet som vi med ett gott samvete kan konsumera att det känns onödigt och korkat att stödja mobbarföretag med sunkig attityd.

Och nä, jag är inte heller någon perfekt konsument. Men jag försöker och vill göra och uppmana schyssta val. Alla stora förändringar börjar med små. Vad tycker du om allt detta, kokar du också eller blåser det dig över huvudet?

Jag vill inte se mer sånt här

/i ,

Hej vänner. Hoppas att ni mår bra! Jag är faktiskt lite upprörd idag, eller till och med väldigt upprörd. Hela mitt inre är en känslomässig soppa där känslorna går från frustration till ilska till att jag vill gråta. Jag var på Bråvalla i torsdags, via jobbet fick jag möjligheten att hänga där över dagen med min bror och lite vänner. Vi hade det jättefint och gick hem glada och inspirerade. I efterhand kom jag på mig med att jag gick med taggarna utåt, ni vet, jag är en av de där tjejerna som vägrar att må dåligt eller att tillåta någon annan få mig att göra det. Jag kom på mig själv med att jag gick runt glad, men redo att ge någon en smocka eller en pungspark om så behövdes. Och jag blir ännu mer ledsen av att veta att det inte var helt oberättigade känslor, för på samma gång som jag sitter på en gräsmatta och lyssnar på Band of Horses med en skvätt vin, så blir en ung kvinna våldtagen i publikmassorna på Zara Larssons konsert.

Hur sjukt är inte det att en ung tjej går och lyssnar på en artist som hon säkert sett framemot att få se ett tag – och blir våldtagen. Någon, idiotisk jävla rövhatt får för sig att han har rätt till hennes kropp. Att han får lov att stoppa sin eländiga äckliga kuk i henne. Att det han gör är ok. Eller i alla fall inte SÅ fel. Jag är så arg, så upprörd, så ledsen och så jävla uppgiven över att denna unga kvinnas upplevelse, som skulle bli underbar, istället blir förstörd av en jävla man. Ja, för det är inte något annat än ännu en jävla man som tar sig friheter. Hur hemskt är inte det? Att vi kvinnor går runt med rädslor om att hemska saker ska hända oss, enkom för att vi föddes med en vagina istället för en penis. Att vi går runt och mentalt förbereder oss på hur vi ska agera om, eller faktiskt när något händer. För jag vet att en man kommer ofreda mig på ett eller annat sätt mig igen, det skulle jag nästan kunna sätta en hel månadslön på.

När något sådant här händer kan man ju tro att det ska bli massor av diskussioner om hur vi kan förhindra det från att hända igen, eller hur vi ska få tag på just den där rövhatten, men istället är nästan allt jag hör att män blir arga för att Zara Larsson tydligen ska hata män, att tjejen säkert var med på det, alternativt ljög, för ingen kan ju bli våldtagen bland så många människor obemärkt. Hur kan det vara viktigare att diskutera huruvida Zara Larsson är manshatare eller ej, när tusentals kvinnor varje år blir berövade på sin frihet av män? Nej inte alla män bla bla bla bla bla, säg det några gånger till, inte alla män bla bla bla. Skitsamma om det inte är alla män, detta är ett mansproblem, ett stort jävla mansproblem som vi kvinnor får lida av. Nästan alla tjejer jag känner har blivit sexuellt ofredade och ganska många har blivit våldtagna eller utsatta för ett våldtäktsförsök. Och vet ni vad? Det är inga kvinnor som försökt att våldta dem eller gjort dem obekväma. Det är män.

Så kan vi snälla prata lite om hur vi ska få de män som fortfarande inte fattar att se på detta på ett annat sätt? Sluta tycka synd om sig själva för att de blir sedda som potentiella våldtäktsmän eller skitstövlar och istället fundera på hur vi ska göra för att kvinnor ska kunna leva utan en rädsla av att på ett eller annat sätt utsättas för våld. För att bli sedd som en potentiell våldtäktsman, visst, det är väl trist, men helt ärligt, hur mycket värre är det inte att bli utsatt för en våldtäkt? Det är en så djup kränkning som personen kommer få ta med sig i resten av sitt liv, som sätter spår på så många mer sätt än vad det någonsin kommer göra att en tjej tittar snett på dig av rädsla.

Så snälla, snälla. Alla ni som på ett eller annat sätt är kränkta av att ni ses som potentiella våldtäktsmän, eller som skuldbelägger offret, eller som bara är arga på att Zara Larsson är en kvinna med starka åsikter, kan inte ni bara ta av er era jävla offerkoftor och istället rikta er uppmärksamhet dit den ska; nämligen i hur vi får alla att känna sig trygga.

All kärlek till er som arbetar på att göra världen lite bättre för oss alla och hoppas du som någonsin tagit dig friheten över en annan persons kropp får en fucking komet i skallen.

fuckyou4Avslutar det hela med min sedvanliga FUCK YOU-bild. Puss och trevlig lördag!