Jag arbetar inte gratis

Min yrkesutbildning är makeupartist. Jag lade stora summor på utbildningen som jag fick plocka ur egen ficka då detta inte är en CSN-berättigad utbildning. För att ha råd med den arbetade jag som en galning i ett halvår, flyttade hem till mamma och sparade så mycket jag bara kunde. Eftersom jag sen inte hade möjlighet att vara ledig under utbildningen så jobbade jag all ledig tid. Jag var i skolan från åtta på morgonen till ett och efter det sprang jag till mitt jobb där jag satt till nio på kvällen. På helgerna tog jag alla makeuprelaterade uppdrag jag kunde och ja, jag jobbade alldeles för mycket. Så pass mycket att jag en dag brakade ihop och grät i skolan för att jag var så utmattad. Men trots det körde jag på eftersom det var min dröm.

Ett av mina första sminkjobb var att fixa hår och smink på The Ark. Jag har även klippt luggen på Martin här (vilket var väldigt nervöst pga ej frisör)

Detta är nu ungefär åtta år sedan och idag frilansar jag som makeupartist, men arbetar även med annat. Du vet säkert om att jag arbetat länge med mina sociala media, men visste du att jag startade min första blogg år 2003 och har bloggat sedan dess? Den hette Style By Ida och jag kan kaxigt och självsäkert säga att Elin Kling inte var först med detta namn (det var ju jag). När jag startade min blogg fanns det kanske ett 50-tal bloggar och alla kände alla. Med andra ord har jag bloggat i 15 år varav kanske 10 år mest p.g.a kul och i 5 år mer som en förlängning av mitt yrke som makeupartist.

Förutom att jag frilansar och jobbar med mina sociala media så arbetar jag med webbdesign, sökmotoroptimering och grafisk design på ett företag inom familjen. All min tid som jag inte lägger på frilansuppdrag arbetar jag med detta. Med andra ord, jag gör en jäkla massa och det är inte ovanligt att jag jobbar totalt 10-12 h/dag.

Detta är en makeup till ett blogginlägg som Eleven köpte av mig vid Halloween. Denna minns jag att jag gjorde sent på kvällen

Varför summerar jag allt detta? Jo, för att detta är relevant till varför jag blir så satans jävla förolämpad när företag försöker få mig att arbeta gratis eller för en liten fjantsumma. Jag är en erfaren makeupartist med en rätt bra följarskara som dessutom litar väldigt mycket på mig. Jag är nischad inom icke djurtestad kosmetika, majoriteten av de produkter som jag använder är veganska och mina följare känner mig som en kreativ person som står fast vid det jag gillar och säger emot annars. Helt ärligt är jag skitstolt över detta och jag har arbetat hårt för att få en så tydlig profil och för att mina följare ska känna att det går att lita på mig. Jag har bra koll på vilka ni är och vad ni söker, vilket gör att om ett företag via mig vill nå ut till er, så har de en riktigt bra reklamplats. Förutom detta så är jag även riktigt vass på sökmotoroptimering (många av mina recensioner ligger högre upp i Google än företagets egna produktsida). Med allt detta sagt så har jag en för många företag värdefull profil och som jag faktiskt ska ta lite extra betalt för.

Kampanj för klockmärket Daniel Wellington där jag har sminkat.

Trots att jag har allt detta på mitt CV så får jag “erbjudanden” som är rakt av skrattretande. Exempel på “erbjudanden”..:

“Du får dessa två grejer om du skriver om dem på Instagram/blogg…”

“Köp denna produkt och få tillbaka pengarna när du skrivit om den…”

“Kan du spela in en video till oss, du får produkter…”

“Kan du komma och sminka hos oss? Det kommer vara massor av bra folk där så det är bra för att knyta kontakter…”

The list goes on. Detta är några av de vanligaste exemplen som trillar in. När de söker mig endast i egenskap av makeupartist så skickar jag iväg förslag på arvode för det jobb de söker. I övrigt blir det att jag oftast svarar att jag endast tar emot produkter förutsättningslöst (detta som kallas pressutskick, läs mer), men att de kan få köpa ett blogginlägg om de garanterat vill synas hos mig. I vissa fall låtsas de att de har uttryckt sig klumpigt och att det var ett pressutskick det rörde sig om hela tiden – eller så svarar de inte/kort. I fallet där de låtsas att de uttryckt sig klumpigt så undrar jag hur lågt de värderar våran intelligens? Skulle vi inte kunna läsa mellan raderna och se att de försöker lura oss?

Varför är det fel att ta emot en produkt som ersättning för arbete?
Jo, för att arbete ska ersättas med pengar och inte prylar. Vår tid är värdefull. Dessutom så när du tackar ja till att ta emot en produkt i utbyte mot ett inlägg så har du tackat ja till att prylen blir din lön. Vad ska man göra med inkomst och lön? Jo, den ska man skatta på. Alltså om jag tar emot ett läppstift i ersättning för ett blogginlägg ska jag skatta på ungefär en tredje del av värdet på produkten. Mig veterligen tar inte skatteverket emot läppstift som skatt.

Jag hade ett samarbete med EcoTools något år sedan. Det innebär att de betalade mig för att ladda upp inlägg och att jobba med dem på t ex event. Produkterna var aldrig lön utan arbetsmaterial. Åsikterna var mina egna.

Du bryter mot lagen
Många gånger när företag vill ha ett inlägg mot produkter informerar de inte dig om att att du måste annonsmärka inlägget. Den lilla detaljen utelämnar många eftersom att ett annonsmärkt inlägg inte har lika stor genomslagskraft som ett vanligt. Visste du att om du inte reklammärker ditt inlägg så håller du på med smygreklam? Inlägget blir automatiskt sponsrat när du fått betalt (produkten är ju betalning) för att posta det och annonsmärks inte inlägget så bryter du mot marknadsföringslagen.

Vår tid är värd mer
För mig tar ett blogginlägg mellan 2-5 timmar att skapa, beroende på innehållet så klart. Här har jag räknat in tid för att testa och utvärdera produkten, fota snygga bilder och redigera och att skriva ihop en bra text. Ett läppstift som då har ett marknadsvärde på ca 200 kr är en jävla förolämpning till “lön”. Inte ens när jag haft mina sämst betalda jobb har jag haft timlön som är så låg. Tänk även på att läppstiftet säkert inte kostar företaget mer än tvåsiffrigt, vilket innebär att de tillsammans med PR-personens lön, produkten och frakt lyckats köpa en DOLD annons från dig för så lite som kanske 50 kr.

Din plattform har ett värde
Jag är inte den största med någon av mina sociala media, men de har ett eget värde. Ta t ex min Instagram, med vilka andra annonseringsmetoder kan ett företag nå ut till strax över 6000 personer av ungefär exakt den målgrupp de söker där produkten dessutom presenteras av en person som de är någorlunda intresserade av och litar på? Inte särskilt många. Mycket annonsering är gamble. Min plattform är således ett helt fantastiskt bra ställe för företag att synas på, i alla fall om de håller på med icke djurtestad skönhet. Säljer de bildäck är ju jag värdelös haha.

Inte lön men väldigt kul arbetsmaterial.

Du ber inte en tandläkare att laga dina tänder mot en tub tandkräm
Kanske en knasig jämförelse, men det blir tydligare hur absurt detta är när man jämför mot andra yrkesgrupper. Smaka på hur det känns inombords om du skulle fråga en tandläkare om hen kan laga din tand mot en tub tandkräm och att du rekommenderar hen. Eller att be en lärare och komma och jobba på din skola emot en trave böcker. Det är rätt så ordentligt absurt.
Kreativa yrken saknar hos många ett värde trots att de bör ersättas lika bra som andra yrken. När ett företag kontaktar just mig så vet jag att jag är av nytta för dem. De behöver att människor som jag pratar om deras saker för att de ska nå ut.

Förstå mig rätt
Allt jag söker är att få respekt för min tid och mina kunskaper. Jag vill gärna ha goda relationer med företag på olika sätt. Erbjuder de mig en schysst lön för att arbeta med deras märke och jag gillar det så är jag absolut ingen främling för samarbeten. Lika så tar jag mer än gärna emot förutsättningslösa pressutskick så att jag har arbetsmaterial. Vad jag däremot inte vill göra är att arbeta gratis för någon annan. Det är en stor skillnad på att jag på egenhand väljer att spendera två timmar av min tid på att sätta ihop ett blogginlägg till er gentemot att jag går med på att göra ett reklamsamarbete med ett märke. Gör jag ett sponsrat inlägg ska jag ha en ekonomisk ersättning som jag kan skatta på. Inte ett läppstift eller en burk bodylotion, tar jag emot dessa får jag snällt vaska fram pengar privat och ge skatteverket. Rätt ovärt, eller hur?

En look med åtta års erfarenhet och massor av timmars produkttestande bakom sig.

Summasummarum
Se ditt eget värde. Det är inte bara jag som ska ta betalt för mitt arbete. Har du så lite som tio följare och ett företag vill ha ett samarbete med dig så ska de betala dig för din arbetstid. Sedan kan och ska man så klart ta olika betalt beroende på sin profil och hur många följare man har. Samma summa som jag kan ta för att spela in en video med en makeuptutorial till ett företag som passar min nisch kommer inte vara rimlig för någon som t ex är sminkentusiast och har 2000 följare.

Gör aldrig smygreklam. Det är du som åker dit på det. Och för vadå? Var det värt det för en liten necessär med smink?

Du kan inte betala räkningar med produkter. Du ska ha ekonomisk ersättning

Är du företag/PR-person och läser detta? I så fall vill jag tipsa dig om följande:
· Ha respekt för människorna du kontaktar. Du skulle inte vilja jobba med en produkt som ersättning.

· Följ marknadsföringslagen. Det kan tyckas oskyldigt att “glömma” att meddela personen att de måste annonsmärka, men vad som händer att du framstår som oseriös och att du får dåligt rykte.

· Ge oss aldrig en anledning att behöva syna din bluff.

· Arbeta på att vara en trevlig och tillmötesgående person gentemot de influencers du jobbar med. Jag kan avslöja att jag har mina favoriter bland PR-personer och har märkt att jag i större utsträckning skriver om saker de skickar än någon som jag inte gillar.

· TJATA INTE. Det finns INGET som är så avtändande som att bli mailbombad i samband med att ha tagit emot en produkt. Jag har börjat att tacka nej till pressutskick från företag som tjatar och lika så har jag många gånger bestämt mig för att INTE skriva om något jag gillar p.g.a tjat.

Det var det. Puss på er.

(Tilläggas ska att under tiden jag skrev detta inlägg trillade det in ett mail och två PM med riktigt tvivelaktiga “erbjudanden”. Då ska jag tillägga att jag inte är en av de som får mest fula erbjudanden av mina kollegor. Ja, vi pratar ju med varandra, så vi vet vad företag skriver till oss.)