Supporta dina lokala verksamheter

Nu under coronapandemin är det ingen som går opåverkad. Kanske är du hemma från skola och har tråkigt, lajvar mitt liv och sitter hemma vid datorn och jobbar, eller så arbetar du i butik eller kanske driver ett företag och är extremt orolig inför framtiden. Jag har tur att mina inkomstkällor påverkas mindre av viruspaniken, men för andra är det lite värre.

Personligen är jag orolig för hur stadskärnorna i Sverige kommer urholkas, hur många som kommer stå utan jobb och hur illa detta kommer påverka folks privatekonomi. And let’s be real. De rikaste personerna förlorar pengar, men det är värre för butikspersonal, restaurangpersonal och övriga som arbetar i någon form av verksamhet som går ut på att ta emot kunder. Det är inte de svinrika som tar den riktiga smällen, det är vi “vanligt” folk som gör det.

Risken med paniken som råder är att vi om ett halvår står med arbetslösa vänner och familj i ekonomisk knipa och kvar finns ett fåtal stora kedjor som överlevt och massa tomma lokaler. Av den anledningen vill jag mer än någonsin uppmana till att du som är frisk och att du som har råd stöttar dina lokala företag. Hur gör vi det då? Låt mig dela med mig av mina idéer!

Fundera på vilka varor du vanligtvis köper på din matvarubutik (som går löjligt bra nu, de behöver ej mer stöd) som du kan köpa på annat ställe. Det kan vara schampo och balsam som du handlar från din frisör istället. En ansiktsprodukt från en salong eller skönhetsbutik. Kanske har du råd att köpa en burk fancy oliver eller ost från en delikatessbutik osv. Ni förstår vad jag är ute efter. Det  inte är bästa tillfället att ta en krogrunda just nu för att supporta favoritbaren, men du kan alltid kolla om de kan erbjuda take away på lite käk. Oavsett om din favoritbutik är en kedja eller en egen företagare är det nu det är dags att stötta de du gillar. Gör det lokalt och inte via deras e-handel om det är en kedja.

Jag förstår verkligen att det är en lyx att kunna välja att spendera en högre summa än en lägre, men kan du det är detta ett perfekt tillfälle. Är du rädd att bli sjuk/är sjuk/är i en riskgrupp finns det massor av företag som erbjuder hemleverans av sina tjänster och många har öppnat upp e-handel för att undvika att gå i konkurs. Så istället för att handla schampo från miljardföretagets e-handel kanske du har råd att lägga 50 kr mer och handla det från en butik eller salong?

I vilket fall som, jag fattar att detta är ett trist ämne, men det är så otroligt viktigt att vi inte låter lokala företag och arbeten kollapsa för att vi är rädda. Det är många som redan går på knäna och vi måste undvika att det blir värre. Så kommande tid ska jag försöka dela med mig av lokala tips för Örebro och tips på mindre aktörer som har coola saker att erbjuda. Vanligtvis brukar jag inte uppmuntra till att konsumera mera, men nu behöver vi verkligen stötta våra städer.

Har du något tips du vill dela med mig av? Eller finns det något speciellt du tycker att jag borde lyfta?

Detta betalar du för när du anlitar en makeupartist

Detta inlägg springer sig från att jag rätt ofta ser privatpersoner och ibland företag som söker tjänster från makeupartister till absurt låg, ibland ingen ersättning. Det kommer även ifrån att jag ibland kan få höra “Men gud det är alldeles för dyrt! Det har inte jag råd med!”. Så jag tänker helt enkelt att detta får vara ett inlägg för er som är nyfikna på vad ni egentligen betalar för när ni anlitar mig eller någon annan makeupartist. Eller faktiskt någon annan frilansare för den delen.

Kampanj för Daniel Wellington

Till att börja med: att anlita en makeupartist är lyxkonsumtion. Det är inget du behöver eller har rätt till. Jag förstår att du vill, men då får du också förstå att den summa som personen vill ha i ersättning är baserad på tiden det tar och kvaliteten på tjänsten du söker. Det är inte mitt fel om din budget inte matchar mina priser. Det kostar inte mig mindre att ta jobbet bara för du har mindre pengar. Det är skittrist men det är faktiskt så det funkar. Har du t. ex inte råd att köpa en designerjacka kan du inte bli förbannad på priset. Du får avstå eller välja en annan produkt som är mer i din prisklass.

Bröllopssmink på en av mina vänner

Så när du anlitar en makeupartist ska du till att börja med komma ihåg att hälften av det du betalar hen är ungefär vad personen kan stoppa i egen ficka, förutsatt att jobbet inte har fler utgifter. Söker du en makeupartist som kan sminka dig till låt säga en fest för 1000 kr får alltså hen behålla ca 500 kr. Det kan ju låta bra om personen bara sminkar dig en timme, men (ja nu kommer det stora men:et)…

Det är inte bara en timme. Sminkas du av en person som inte har en salong behöver denna förmodligen resa till dig. Det kan ta fem minuter och det kan ta en timme. Räkna också in att en makeupartists arbetstider kan vara riktigt ruttna. En festsminkning till t. ex en gala är oftast kvällstid och en fredag eller lördag. En bröllopssminkning är oftast tidigt en helgmorgon. Visst, det är självvalt att ha dessa arbetstider, men det betyder inte att ersättningen inte ska reflektera det. Precis som det ska reflekteras på din lönecheck om du arbetar obekväma tider.

Dessa bilder fotograferades utomhus i snöblandat regn en helgmorgon

I betalningen som makeupartisten får ska även tid för förberedelser ingå. Förberedelser jag pratar om är att se till att alla verktyg är rena, att allt finns i makeupväskan, saknas något måste detta köpas in. Kanske är det ett par lösfransar som du ska bära (kostar mellan 50-150 kr beroende på märke och modell) och kanske en foundation. Du betalar alltså för att personen ska ha allt som behövs för att göra dig fin, vilket så klart ska ingå! Men då måste du ha respekt för att du betalar en summa för detta också.

Här sitter jag dagen innan en plåtning och planerar, packar och ser till att jag har koll på jobbet

Om du är mer intresserad av skönhet så kanske du har koll på att utbildningen för en makeupartist inte är något som du har rätt att få CSN för. Du kan ta lån eller spara. En utbildning kostar oftast mellan 50.000 – 120.000 (i Sverige) beroende på vilken skola, längd på utbildning och om personen fördjupat sig i något. Under utbildningstiden kan det vara så att personen inte har tid att arbeta med annat och därmed har ännu större utgifter. Jag kunde jobba samtidigt men i slutet av min utbildning bröt jag ihop en dag i skolan för att jag var så trött. Jag gick i skolan måndag till fredag, jobbade efter skolan till sen kväll och tog varenda litet sminkjobb jag fick tag i på helgerna. Det var tufft men skönt att slippa ytterligare utgifter.

Du betalar för alla timmar jag spenderade i skolan. Här har jag tränat på kompisar.

Alternativ metod för att bli makeupartist och få all den kunskap som krävs är att assistera under en längre period. Som assistent får du ibland ingen men oftast endast en låg ersättning för din tid. Det kan vara tufft att leva på den ersättningen och många jobbar därför med annat samtidigt. Såhär ser det ut för många yrkesgrupper och du betalar för vår utbildningstid när du anlitar oss. Det tog mig ett par år av att jobba innan jag kunde se att min grundutbildning hade betalat sig. Efter det går en del av din betalning till att personen ska ha möjlighet att hålla sig uppdaterad på tekniker, material och trender samt att vidareutbilda sig på olika sätt.

Den sista delen du betalar för är personens kompetens. Ju längre en makeupartist arbetat och ju mer hen kan, desto mer kan och bör hen ta betalt. För mig som arbetat i ca tio år är det inte ett dugg orimligt att ta en större summa än för någon som varit verksam i ett år. Vill en person inte betala mig önskad summa för min tid tackar jag snällt nej, jag vet att det med största sannolikhet kommer finnas annat arbete för mig som betalar mig den summa jag önskar per timme. Därför tar jag inte emot bokningar med för låg ersättning, det kommer bara innebära att jag låser datumet från att ta annat jobb som betalar sig bättre. För många är detta dock inte en verklighet, man kan behöva ta allt jobb som kommer till en. Det är där du behöver tänka lite. Är det rimligt att du betalar en struntsumma för en lyxtjänst som en konstnär/hantverkare erbjuder?

Sminkjobb till The Body Shop. Jättekul, fritt och kreativt men jag skulle inte göra det gratis.

Här kanske du sitter och tänker “men du tycker ju det är kul?!” – ja, jag tycker det är jättekul att få jobba med smink! Vilket jäkla drömyrke! Men vet du vad jag inte tycker är kul? När min kompetens inte respekteras, när det inte finns förståelse för att jag också har (hade) studieskulder, måste hålla min utrustning i bra skick, måste ersätta produkter och att jag måste kunna ta ut lön. Så även om jag tycker det är skitkul att få förtroendet att sminka dig till ditt bröllop eller sminka modeller till en ny klädkollektion, så kan jag inte äta eller betala räkningar med nöje.

Och ja, det finns personer som tar ut ockerpriser för sina tjänster, men de flesta gör inte det. Här ligger det helt enkelt på dig att göra lite research på vad en tjänst av den kvalitet du söker kostar.

Sammanfattningsvis betalar du inte bara för en eller två timmars arbete, du betalar tiden för förberedelser, resor, utbildning, kunskap, material och eventuell lokal/salong/studio. Du betalar även för hur efterfrågad personen är och om de har någon specialkunskap eller nisch. I mitt fall betalar du t.ex för att jag endast använder produkter som är cruelty free och nästan allt är veganskt. Du kan alltså be att få en helt vegansk makeup, detta är kunskap, research och produkter som tagit mig tid och kostat att få och skaffa. Ett stort mervärde för många. Precis som i exakt alla andra yrkesroller så kostar det mer att anlita någon som många gillar. Matchar inte personens priser din budget – sänk dina krav, skrapa ihop pengar eller försök att göra det själv.

Jag hoppas att du som läser detta inlägg förstår att vi som arbetar frilans, med små företag och som arbetar kreativt jättegärna vill arbeta med dig! Vi vill bara få rättvist betalt, respekt för att det är ett yrke och att du inte blir arg när din budget inte matchar priset. Vi behöver precis som du få så pass bra betalt för vårt arbete att det täcker studieskulder, räkningar, mat, arbetsmaterial och att ha lite pengar över till fritiden.

Lämnar in 8,3 miljoner signaturer emot djurtester till FN

Min största dröm som barn var att få rädda djur. Det, och att bli rockstjärna, konstnär, florist, delfinskötare och författare. Nu skulle jag inte vilja påstå att några av mina yrkesdrömmar blivit verklighet, men en liten cocktail av några av dem. När jag var 14 år gammal startade jag min första blogg och när jag var 21 år gammal utbildade jag mig till makeupartist. Vem hade trott att den kombinationen skulle leda till att jag idag får göra en av mina barndomsdrömmar?
Du som följer mig på Instagram (@spindelsven) har säkert sett att jag bombarderat min insta story med uppdateringar från min vistelse i New York. Jag var nämligen där tillsammans med The Body Shop för att lämna in alla 8,3 miljoner signaturer underskrifter mot djurtester till FN. Jag har ett tag samarbetat med The Body Shop i deras Forever Against Animal Testing-kampanj och detta är sluttampen på den. Får gåshud på armarna bara av att skriva detta. Fattar inte att jag får vara med och göra en såhär stor sak. Förstår ni att vi är flera miljoner människor som tagit ställning mot djurtester och att FN nu får underskrifterna? Och hur passande är det dessutom att detta gjordes på Djurens dag?
Jag, Evelina, Matilda (från TBS) och Camilla från Djurens Rätt var den svenska delen som deltog i paraden. Den startade redan klockan halv sju på morgonen och samtidigt som solen gick upp marscherade vi mot FN. I paraden fanns allt ifrån kända hundar till personal från The Body Shop till en indisk megakändis, vilken samling alltså.

Photo/Stuart Ramson for Body Shop

När vi kom till FN så trodde dessvärre någon av vakterna att vi protesterade och utgjorde en säkerhetsrisk, så trots att vi hade fått tillstånd sedan tidigare att besöka FN fick vi inte komma in. Signaturerna lämnades SJÄLVKLART fortfarande över, men det blev lite annorlunda än hur det var tänkt från början.

Photo/Stuart Ramson for Body Shop

Photo/Stuart Ramson for Body Shop

Jag har fortfarande inte riktigt tagit in allt detta och när jag tänker på det känns det overkligt. Vi lämnade in 8,3 miljoner underskrifter med signaturer emot djurtester på kosmetika till FN. Om inte jag fått helt fel för mig är detta den absolut största insamlingen i sitt ämne. Så jävla bra arbetat! Alla som samlat in signaturer och alla som skrivit på kan klappa sig själv på axeln. Går detta vägen kan ett globalt förbud träda i kraft och rädda ca 500.000 djur. Det är ungefär så många djur som årligen används i grymma djurtester. Som jag tidigare har skrivit så är djurtester mindre säkra än tester som sker på mänskliga celler så det finns ingen anledning längre.
På kvällen hade The Body Shop en fest på Vandal för att fira dagen. Vandal är en supernice restaurang i New York och på menyn stod plockmat där allt var vegetariskt som minst och ofta veganskt. Maten serverades av hunkiga killar (inte mig emot) och det mesta var fantastiskt gott.
Dessvärre så överlevde jag och Evelina inte längre än till runt tio innan vi rasade i säng. Tidsskillnaden tillsammans med en väldigt lång dag och dålig sömn gjorde inte oss till livets hjältar. Detta är den del av resan som berör Forever Against Animal Testing-kampanjen. Resten som är mer för skojs skull kommer senare. Vad sägs t ex om ett inlägg med veganska mattips?

Forever Against Animal Testing – Bryssel

The Body Shop Brussels Forever Against Animal Testing Alltså, wow vilka trevliga dagar jag haft och jösses vad trött jag var igår! Jag somnade kl 21.00 och vaknade först strax efter 08.00, tror på riktigt inte att jag varken sovit så länge eller tidigt på ett par år. Sjukt värt det dock, har kommit hem med så mycket inspiration och kämpaglöd, det känns som att vi faktiskt kommer kunna få genom ett förbud mot djurtester på kosmetika?! Så coolt att jag får rysningar.

Jag åkte till Stockholm i måndagskväll och tog in på Hotel With Urban Deli, hade en live med er på Instagram och sov sedan tre timmar. Er tjej har lite problem att somna och eftersom jag skulle gå upp kl 04.00 för att åka till Arlanda blev det inte så mycket tid med huvudet på kudden. Runt 11.00 checkade vi in på Hotel Dominican i Bryssel och fräschade upp oss lite snabbt.
The Body Shop Brussels Forever Against Animal Testing Vi anlände till en superfint dekorerad lokal, smockfull av växter, kaniner (inga riktiga tyvärr) och massa plakat. Från vänster: Matilda (från The Body Shop Sverige), jag (så klart) och Evelina. Foto lånat från The Body Shop.
The Body Shop Brussels Forever Against Animal Testing Foto lånat från The Body Shop. The Body Shop Brussels Forever Against Animal Testing Foto lånat från The Body Shop.
The Body Shop Brussels Forever Against Animal Testing En vägg i min smak (vill ha hemma) och svenskt klädd helt i svart. Eventet började med lite mingel och möjlighet att pilla på lite nyheter som stod utplacerade lite här och där. Det ballaste med denna träff är att alla från influencers, som jag och Evelina, till politiker var och lyssnade och deltog. Till exempel coola Birgitta Ohlsson från Liberalerna. Nu delar vi inte helt samma partipolitik, men delar många hjärtefrågor, t ex feminism och djurrätt. Nu ska Birgitta sluta med politiken, men jag har möjlighet att träffa henne igen och prata mer djurrätt och feminism, vad tror ni om det, vill ni vara med och samla lite frågor?
The Body Shop Brussels Forever Against Animal Testing Birgitta Ohlsson från Liberalerna. Foto lånat från The Body Shop.
The Body Shop Brussels Forever Against Animal Testing Foto lånat från The Body Shop. En rätt vanlig syn vid sådana här tillfällen – mobilen i högsta hugg, haha.
The Body Shop Brussels Forever Against Animal Testing Foto lånat från The Body Shop

Innan lunchen serverades fick vi lyssna på lite kortare tal från olika experter, t ex Michelle Thew från Cruelty Free International, Jason Matthews från TBS International. Jessie MacNeil-Brown från TBS International och Dr. Carol Treasure som är founder av Xcellr8 – Animal-Free Testing Lab. Bland annat fick jag lära mig att testmetoder utan djur både är billigare OCH säkrare, vilket jag inte hade en aning om. Jag var av uppfattningen att djurfria metoder är mycket dyrare och att det är därför så många fortfarande djurtestar. Med denna info känner jag ännu mer att jag inte accepterar att djurtester fortfarande förekommer och att företag som fortfarande använder dem samt säljer i Kina bara är grymma och inte är värda vårat stöd på något sätt, snarare tvärtom.
The Body Shop Brussels Forever Against Animal Testing Efter tal serverades en djurfri middag med dubbla desserter (precis som jag tycker det ska vara), men utan kaffe, vilket vi som svenskar var helt i chock över. Är det inte hädelse att servera dessert utan kaffe???
The Body Shop Brussels Forever Against Animal Testing Foto lånat från The Body Shop

Utanför Europaparlamentet tillsammans med influencers från flera europeiska länder, politiker, forskare, Cruelty Free International och The Body Shop.
The Body Shop Brussels Forever Against Animal Testing The Body Shop Brussels Forever Against Animal Testing The Body Shop Brussels Forever Against Animal Testing The Body Shop Brussels Forever Against Animal Testing The Body Shop Brussels Forever Against Animal Testing Protesterande pälsvänner – kan ni på riktigt ens tänka er hur någon kan vara så grym att de testar på djur? Jag förstår verkligen inte det och blir lika arg och upprörd varje gång det sjunker in att detta faktiskt sker på en daglig basis, världen över.
The Body Shop Brussels Forever Against Animal Testing The Body Shop Brussels Forever Against Animal Testing The Body Shop Brussels Forever Against Animal Testing Efter att vi besökt Europaparlamentet gick jag, Evelina, Agneta från Skönhetsredaktörerna och Matilda för att dricka kaffet vi inte fick, lapa sol och prata. Mot tidig kväll fick vi besöka House of European History för en VIP-tur tillsammans med Cruelty Free International. Dessvärre blev vi sena p.g.a rigida säkerhetskontroller så vi missade typ hälften av turen, och eh, sedan fick Evelina svimningskänningar p.g.a mensvärk så vi avvek, letade smärtstillande till Evelina och anslöt oss sedan till kvällen sista aktivitet. Cruelty Free International anordnade en träff där bland annat Pixi Geldoff och Birgitta Ohlsson höll tal. Jag ska erkänna att jag var lite för trött för att ta in allt, men känslan var riktigt fin. The Body Shop Brussels Forever Against Animal Testing The Body Shop Brussels Forever Against Animal Testing Det sista jag vill uppmana er alla till är att skriva på och/eller dela namninsamlingen. Som det ser ut nu är det den största insamlingen någonsin mot just djurtester och om vi kommer upp i åtta miljoner namn blir det den största namninsamlingen någonsin. Kan ni förstå vilken kraft det skulle ha att kunna komma med 8 miljoner signaturer emot djurtester? Jag får rysningar ända upp i håret av att tänka på det!! Insamlingen hittar ni här: https://www.foreveragainstanimaltesting.com/page/9141/petition/1

Om vi når upp i 8 miljoner tänker jag tävla ut något riktigt najs, vad sägs om att någon får vinna en sminkning eller något? Jag vet inte riktigt hur det ska ske rent genomförbart, men det får vi se när vi är där.

Obs! Detta inlägg är inte sponsrat, jag blev medbjuden av The Body Shop till detta i egenskap av press och får välja själv om jag vill skriva något. Ni vet att jag alltid är öppen med samarbeten osv, men vill ändå bara påpeka det.

Jag arbetar inte gratis

Min yrkesutbildning är makeupartist. Jag lade stora summor på utbildningen som jag fick plocka ur egen ficka då detta inte är en CSN-berättigad utbildning. För att ha råd med den arbetade jag som en galning i ett halvår, flyttade hem till mamma och sparade så mycket jag bara kunde. Eftersom jag sen inte hade möjlighet att vara ledig under utbildningen så jobbade jag all ledig tid. Jag var i skolan från åtta på morgonen till ett och efter det sprang jag till mitt jobb där jag satt till nio på kvällen. På helgerna tog jag alla makeuprelaterade uppdrag jag kunde och ja, jag jobbade alldeles för mycket. Så pass mycket att jag en dag brakade ihop och grät i skolan för att jag var så utmattad. Men trots det körde jag på eftersom det var min dröm.

Ett av mina första sminkjobb var att fixa hår och smink på The Ark. Jag har även klippt luggen på Martin här (vilket var väldigt nervöst pga ej frisör)

Detta är nu ungefär åtta år sedan och idag frilansar jag som makeupartist, men arbetar även med annat. Du vet säkert om att jag arbetat länge med mina sociala media, men visste du att jag startade min första blogg år 2003 och har bloggat sedan dess? Den hette Style By Ida och jag kan kaxigt och självsäkert säga att Elin Kling inte var först med detta namn (det var ju jag). När jag startade min blogg fanns det kanske ett 50-tal bloggar och alla kände alla. Med andra ord har jag bloggat i 15 år varav kanske 10 år mest p.g.a kul och i 5 år mer som en förlängning av mitt yrke som makeupartist.

Förutom att jag frilansar och jobbar med mina sociala media så arbetar jag med webbdesign, sökmotoroptimering och grafisk design på ett företag inom familjen. All min tid som jag inte lägger på frilansuppdrag arbetar jag med detta. Med andra ord, jag gör en jäkla massa och det är inte ovanligt att jag jobbar totalt 10-12 h/dag.

Mad Hatter Makeup

Detta är en makeup till ett blogginlägg som Eleven köpte av mig vid Halloween. Denna minns jag att jag gjorde sent på kvällen

Varför summerar jag allt detta? Jo, för att detta är relevant till varför jag blir så satans jävla förolämpad när företag försöker få mig att arbeta gratis eller för en liten fjantsumma. Jag är en erfaren makeupartist med en rätt bra följarskara som dessutom litar väldigt mycket på mig. Jag är nischad inom icke djurtestad kosmetika, majoriteten av de produkter som jag använder är veganska och mina följare känner mig som en kreativ person som står fast vid det jag gillar och säger emot annars. Helt ärligt är jag skitstolt över detta och jag har arbetat hårt för att få en så tydlig profil och för att mina följare ska känna att det går att lita på mig. Jag har bra koll på vilka ni är och vad ni söker, vilket gör att om ett företag via mig vill nå ut till er, så har de en riktigt bra reklamplats. Förutom detta så är jag även riktigt vass på sökmotoroptimering (många av mina recensioner ligger högre upp i Google än företagets egna produktsida). Med allt detta sagt så har jag en för många företag värdefull profil och som jag faktiskt ska ta lite extra betalt för.

Daniel Wellington

Kampanj för klockmärket Daniel Wellington där jag har sminkat.

Trots att jag har allt detta på mitt CV så får jag “erbjudanden” som är rakt av skrattretande. Exempel på “erbjudanden”..:

“Du får dessa två grejer om du skriver om dem på Instagram/blogg…”

“Köp denna produkt och få tillbaka pengarna när du skrivit om den…”

“Kan du spela in en video till oss, du får produkter…”

“Kan du komma och sminka hos oss? Det kommer vara massor av bra folk där så det är bra för att knyta kontakter…”

The list goes on. Detta är några av de vanligaste exemplen som trillar in. När de söker mig endast i egenskap av makeupartist så skickar jag iväg förslag på arvode för det jobb de söker. I övrigt blir det att jag oftast svarar att jag endast tar emot produkter förutsättningslöst (detta som kallas pressutskick, läs mer), men att de kan få köpa ett blogginlägg om de garanterat vill synas hos mig. I vissa fall låtsas de att de har uttryckt sig klumpigt och att det var ett pressutskick det rörde sig om hela tiden – eller så svarar de inte/kort. I fallet där de låtsas att de uttryckt sig klumpigt så undrar jag hur lågt de värderar våran intelligens? Skulle vi inte kunna läsa mellan raderna och se att de försöker lura oss?

Varför är det fel att ta emot en produkt som ersättning för arbete?
Jo, för att arbete ska ersättas med pengar och inte prylar. Vår tid är värdefull. Dessutom så när du tackar ja till att ta emot en produkt i utbyte mot ett inlägg så har du tackat ja till att prylen blir din lön. Vad ska man göra med inkomst och lön? Jo, den ska man skatta på. Alltså om jag tar emot ett läppstift i ersättning för ett blogginlägg ska jag skatta på ungefär en tredje del av värdet på produkten. Mig veterligen tar inte skatteverket emot läppstift som skatt.

EcoTools Boho Luxe Travel Set

Jag hade ett samarbete med EcoTools något år sedan. Det innebär att de betalade mig för att ladda upp inlägg och att jobba med dem på t ex event. Produkterna var aldrig lön utan arbetsmaterial. Åsikterna var mina egna.

Du bryter mot lagen
Många gånger när företag vill ha ett inlägg mot produkter informerar de inte dig om att att du måste annonsmärka inlägget. Den lilla detaljen utelämnar många eftersom att ett annonsmärkt inlägg inte har lika stor genomslagskraft som ett vanligt. Visste du att om du inte reklammärker ditt inlägg så håller du på med smygreklam? Inlägget blir automatiskt sponsrat när du fått betalt (produkten är ju betalning) för att posta det och annonsmärks inte inlägget så bryter du mot marknadsföringslagen.

Vår tid är värd mer
För mig tar ett blogginlägg mellan 2-5 timmar att skapa, beroende på innehållet så klart. Här har jag räknat in tid för att testa och utvärdera produkten, fota snygga bilder och redigera och att skriva ihop en bra text. Ett läppstift som då har ett marknadsvärde på ca 200 kr är en jävla förolämpning till “lön”. Inte ens när jag haft mina sämst betalda jobb har jag haft timlön som är så låg. Tänk även på att läppstiftet säkert inte kostar företaget mer än tvåsiffrigt, vilket innebär att de tillsammans med PR-personens lön, produkten och frakt lyckats köpa en DOLD annons från dig för så lite som kanske 50 kr.

Din plattform har ett värde
Jag är inte den största med någon av mina sociala media, men de har ett eget värde. Ta t ex min Instagram, med vilka andra annonseringsmetoder kan ett företag nå ut till strax över 6000 personer av ungefär exakt den målgrupp de söker där produkten dessutom presenteras av en person som de är någorlunda intresserade av och litar på? Inte särskilt många. Mycket annonsering är gamble. Min plattform är således ett helt fantastiskt bra ställe för företag att synas på, i alla fall om de håller på med icke djurtestad skönhet. Säljer de bildäck är ju jag värdelös haha.

Illamasqua Lava Lipstick Rebirth Tectonic Emanate

Inte lön men väldigt kul arbetsmaterial.

Du ber inte en tandläkare att laga dina tänder mot en tub tandkräm
Kanske en knasig jämförelse, men det blir tydligare hur absurt detta är när man jämför mot andra yrkesgrupper. Smaka på hur det känns inombords om du skulle fråga en tandläkare om hen kan laga din tand mot en tub tandkräm och att du rekommenderar hen. Eller att be en lärare och komma och jobba på din skola emot en trave böcker. Det är rätt så ordentligt absurt.
Kreativa yrken saknar hos många ett värde trots att de bör ersättas lika bra som andra yrken. När ett företag kontaktar just mig så vet jag att jag är av nytta för dem. De behöver att människor som jag pratar om deras saker för att de ska nå ut.

Förstå mig rätt
Allt jag söker är att få respekt för min tid och mina kunskaper. Jag vill gärna ha goda relationer med företag på olika sätt. Erbjuder de mig en schysst lön för att arbeta med deras märke och jag gillar det så är jag absolut ingen främling för samarbeten. Lika så tar jag mer än gärna emot förutsättningslösa pressutskick så att jag har arbetsmaterial. Vad jag däremot inte vill göra är att arbeta gratis för någon annan. Det är en stor skillnad på att jag på egenhand väljer att spendera två timmar av min tid på att sätta ihop ett blogginlägg till er gentemot att jag går med på att göra ett reklamsamarbete med ett märke. Gör jag ett sponsrat inlägg ska jag ha en ekonomisk ersättning som jag kan skatta på. Inte ett läppstift eller en burk bodylotion, tar jag emot dessa får jag snällt vaska fram pengar privat och ge skatteverket. Rätt ovärt, eller hur?

60s makeup

En look med åtta års erfarenhet och massor av timmars produkttestande bakom sig.

Summasummarum
Se ditt eget värde. Det är inte bara jag som ska ta betalt för mitt arbete. Har du så lite som tio följare och ett företag vill ha ett samarbete med dig så ska de betala dig för din arbetstid. Sedan kan och ska man så klart ta olika betalt beroende på sin profil och hur många följare man har. Samma summa som jag kan ta för att spela in en video med en makeuptutorial till ett företag som passar min nisch kommer inte vara rimlig för någon som t ex är sminkentusiast och har 2000 följare.

Gör aldrig smygreklam. Det är du som åker dit på det. Och för vadå? Var det värt det för en liten necessär med smink?

Du kan inte betala räkningar med produkter. Du ska ha ekonomisk ersättning

Är du företag/PR-person och läser detta? I så fall vill jag tipsa dig om följande:
· Ha respekt för människorna du kontaktar. Du skulle inte vilja jobba med en produkt som ersättning.

· Följ marknadsföringslagen. Det kan tyckas oskyldigt att “glömma” att meddela personen att de måste annonsmärka, men vad som händer att du framstår som oseriös och att du får dåligt rykte.

· Ge oss aldrig en anledning att behöva syna din bluff.

· Arbeta på att vara en trevlig och tillmötesgående person gentemot de influencers du jobbar med. Jag kan avslöja att jag har mina favoriter bland PR-personer och har märkt att jag i större utsträckning skriver om saker de skickar än någon som jag inte gillar.

· TJATA INTE. Det finns INGET som är så avtändande som att bli mailbombad i samband med att ha tagit emot en produkt. Jag har börjat att tacka nej till pressutskick från företag som tjatar och lika så har jag många gånger bestämt mig för att INTE skriva om något jag gillar p.g.a tjat.

Det var det. Puss på er.

(Tilläggas ska att under tiden jag skrev detta inlägg trillade det in ett mail och två PM med riktigt tvivelaktiga “erbjudanden”. Då ska jag tillägga att jag inte är en av de som får mest fula erbjudanden av mina kollegor. Ja, vi pratar ju med varandra, så vi vet vad företag skriver till oss.)

Plagiat


Jag inser att en sak som gör mig mer och mer irriterad och som känns som att det blir mer av ett problem (inom skönhetsbranschen) är materialstöld och plagiat. Alla som arbetar med att på något sätt producera text, bild eller något kreativt vet att man många gånger lägger ner otroligt mycket tid, energi och tankeverksamhet för att komma på unika och bra idéer.

Vad som då suger så jävla stenhårt är att upptäcka att någon kopierat en makeup eller snott en text man lagt ner mycket tid på. Vad som suger ännu mer är när man inser att personen i fråga inte heller ger någon cred. När den som snott dina texter eller din idé dessutom har flera hundratusen följare känns det ännu mer ruttet. För att ni ska förstå mig rätt är detta lite som när Zara (klädmärket) kopierade en mindre designers grejer. Det blir extra fult när ett stort företag/en “stor” person tar av den som är mindre – för få/ingen kommer se det och tro att det var en idé unik för företaget/personen. Alltså framställs den stora som ett geni medan ursprungskonstnären snällt får titta på när någon annan tar emot lovord för grejen hen kom på.
Foto: Shoparttheft.com

För att förtydliga ännu mer handlar inte detta om att kopiera en svart sotning, det är en vedertagen klassiker som typ ingen, utom kanske Brigitte Bardot, kan claima. Vad som däremot går att spåra stöld till är mer unika idéer och kopierad text/grafisk design. Här är det också så tråkigt att jag tycker mig se en trend av fler och fler idéstölder som inte creddas, mest av större influencers men också av mindre. Det känns som att de mindre har haft lite mer rent mjöl i påsen och skriver “inspirerad av” eller “cred….” medan de som är större och lever på någon slags grej om att de skulle vara superkreativa endast creddar konstnärer som är lika eller mer erkända. Detta får mig att känna att den enda anledningen till att det creddas är för att det finns en större risk att bli påkommen med plagiat.
classic smokey eyeExempel på makeup som är så klassisk att den inte nödvändigtvis behöver creddas (om du inte vill vara extra snäll så klart)

Förstå mig rätt här, jag vet hur det fungerar med inspiration. Ibland ser man saker som triggar ens kreativitet och det är helt okej, men om ditt slutresultat är uppenbart inspirerat eller väldigt likt originalet – kommer det göra ont att hänvisa till inspirationskällan då? Är det så att du tycker att det är jobbigt att hänvisa till varje inspirerad makeup/text/bild är det kanske dags att börja göra något eget och inte sno saker. För vad som gör ont är när folk INTE creddar. Känslan av att se att någon med ca 100 gånger så stor bas som du själv har snott en av dina saker och får lovord… den är faktiskt t.o.m rätt jobbig. Detta gäller för övrigt även de med en mindre bas/inte lika erkända.
Visst skulle det gå att outa personerna, men i ärlighetens namn skulle det mest skapa otroligt dålig stämning. Jag är inte rädd för dålig stämning, enligt min sambo och vänner, så är jag proffs på att skapa dålig stämning när folk är idioter, men denna fight tänker jag inte ta själv.
Exempel på makeup som bör creddas om en är superinspirerad och kopierar större delar av looken eller det som är unikt, t. ex ögonpartiet

Med detta inlägg ville jag mest få ur mig en stor frustration som byggts upp under en längre tid. Detta är också något som jag det senaste året pratat mycket om med kollegor som är lika frustrerade som jag. Det är okej att vara inspirerad men var inte en taskig idétjuv. Credda alltid om du varit inspirerad av någon och det faktiskt syns. Sno inte texter. Sno inte formgivningsidéer. Var lite snäll. Och helt ärligt – är det så att du ofta saknar egna idéer är det kanske dags att ta en paus eller fundera på om du ska byta bana.

Ardell-vinnaren och jag svarar på era fördomar!

När ni ställde upp i min förra adventstävling där ni hade chans att vinna fransar för Ardell, så bad jag er även att skriva en fördom eller ett påstående som du tror eller tycker stämmer på mig. Jag tycker att vissa är så roliga att jag bara måste svara på rubbet! Tycker ni att sådana här inlägg är roliga? Tryck på hjärtat eller lämna en kommentar! Vi kör!

Sofia: “Jag tror att du är en person som på julmiddagen antingen sitter och kokar sönder eller skapar dålig stämning när någon uttrycker sig främlingsfientligt eller kvinnohatiskt.”*

Tröja jag skulle kunna ha vid julbordet

Jag blir skogstokig och kan ibland välja att skapa rätt dålig stämning. Dock anser jag faktiskt att den som faktiskt hävde ur sig den första hemskheten är den som skapade dålig stämning, inte jag.

Madde: “Jag vet att du börjar gråta om du råkar trampa på en snigel på trottoaren en regnig dag. Och inte lite ”Åh nej, vad sorgligt. *snyft*” utan riktig fulgråt med ansiktet i händerna. ”WHYYYYY?!! OH GOD WHYYYY?!”

No shame dock, jag är likadan. 😉”

Har jag PMS är det inte en omöjlighet men vanligtvis leder det nog faktiskt “bara” till lite helt vanlig ångest haha!

Katarina Sund: “Jag tror att du har en hatkärlek till irländsk folkmusik och ångrar bittert att du aldrig lärde dig spela fiol Kram!❤️”

Helt ärligt, jag hatar irländsk folkmusik. Jag blir riktigt irriterad och kan kasta mig på musikspelaren för att ändra låt.

Karin: “Jag tror att du då du blir gammal kommer vara en sådan person som har typ 10 katter, 5 hundar och massa andra djur som du räddat. Du kommer att tumma på din egen mat för att ge dem bra mat”

Jag kommer säkert att ha en jäkla massa räddade djur, men jag tror inte att jag någonsin kommer tumma på min egen mat, jag är en person som älskar att äta gott!

Ann-Sofie Finsberg: “Jag får för mig att du i smyg hatar naturen. Fuck that tänker du när du inte sopsorterar ett skit. Plast, metall å matavfall- all skit i samma påse!”

Oftast är jag en queen på att sopsortera! Jag har ett ganska bra sopsorteringssystem och sorterar alltid papper, plast, glas, metall och farliga saker. Däremot är jag rätt kass på att sortera mat, oftast tycker jag bara att det blir äckligt? Förmodligen för att jag hatar att gå ut med soporna och ofta förtränger att det måste göras.

Lina Karlsson: “Älskar sånt här, när jag jobbade som frisör försökte jag alltid att gissa vad folk jobbade med genom deras skoval. Hade alltid fel. Hehe. Okej, jag tror att du är en skitrolig människa! Jag tror att du har noll skointresse och använder bara kängor eftersom det är enkelt och bekvämt. Tror att du biter på naglarna men filar dom lite innan du tar bilder på nagellackswatches (heter det så?). Tror att du tycker sallad är äckligt trots vego. Tror att du hatar växter även om det är trendigt.”

Du är ganska rolig, för du har gissat nästan allt fel 😛 Jag är nog rätt rolig, folk brukar i alla fall säga att jag är det. Jag älskar skor – men jag är alldeles för lat för att bära klackar, så det händer ganska sällan, du har rätt i att kängor är det du oftast ser pryda min fötter – pga snyggt och bekvämt. Jag har aldrig bitit på naglarna och har nästan alltid lackade och välfilade naglar. Paniken börjar bubbla i mig när jag har trasigt lack och jag klarar inte av att gå runt med flisor i naglarna! Självklart får naglarna lite extra kärlek inför nagelbilder, men de är oftast väldigt välskötta. Gällande mat så har jag en försmak för nyttiga saker, jag tycker t ex att gröna juicer är life och äter mer än gärna en snajsig sallad. Mitt hem – det är fullt med växter till den milda grad att jag väldigt ofta ger bort en hit eller dit för att ge plats åt något annat eller bara röja.

Mitt sovrum med några få av mina växter

Natasha: “Jag tror att du är en sådan där jävel som julpyntar innan december!!”

Vanligtvis julpyntar jag typ inte alls, men i år pyntade jag faktiskt sista veckan i november. Plockade fram massa glittriga saker och gillar livet. Skulle även haft en gran om jag inte var rädd för att hundarna skulle missta den för en toalett.

Jenny: “Jag tror att du är en liten mamma, typ är den som ringer dina vänner för att se hur de kommit hem. Tror även du är den som frågar om de ätit och annars matar dem”

Du är inte helt fel på det, jag matar gärna vänner och ser till att veta att de kommit hem ordentligt, men jag pallar faktiskt inte bry mig om de ätit om d inte är hos mig.

Kajsa: “Jag tror att du är en dålig kock och oftast köper hem mat, gärna onyttig”

Jag är en rätt bra kock (dålig på att baka däremot) men jag köper gärna hem onyttig mat om det finns något veganskt och smarrigt att få tag på.

Hannah: “Wow!! Vill jättegärna vinna! Jag tror att du i smyg är en riktig nörd, samlar på frimärken eller något annat som känns som en nördgrej”

Jag tror inte jag samlar på något som är nördklassificerat, samlar ju uppenbarligen lite på skönhetsprylar, men annars är nog min nördigaste sak att jag gillar gamla dokument. Tänker på t ex riktigt gamla pass, tidningar och liknande.

Tilda: “Att du pratar för dig själv! Det här med att sjunga i duschen är inget som folk i din närhet ens reagerar på. Du har stora diskussioner med dig själv när du kokar pasta, ger dig själv komplimanger och kommentarer när du sminkar dig som ”NÄÄ, de där, de blev riktigt bra!” och ställer högljudda frågor för dig själv när du ser på film.”

Jag pratar nog mer med hundarna – men det kanske är borderline att prata med sig själv? Jag sjunger inte i duschen, jag har aldrig fattat grejen med det då det inte ger mig något. Självklart ger jag mig själv komplimanger när jag sminkar mig och det blir sådär speciellt bra, man måste väl vara snäll mot sig själv?

Mina kompisar som jag ofta pratar med

Sandra: “Jag tror att du är en person som är dig själv till 110% och säger precis vad du tycker. Sedan tror jag att det finns en sida av dig som har rätt för det mesta och därför svårt att erkänna att du har haft fel.”

Jag vill alltid vara mig själv och lyckas för det mesta helt okej i alla fall. Ibland kommer jag på mig själv med att jag gör mig till och då blir jag arg och slutar. Oftast säger jag vad jag tycker, men jag har lite radar på vad som är passande även om min bästa vän brukar kalla mig plump. Jag säger saker utan att riktigt tänka på att det faktiskt kan tas på fel sätt eller att personen inte riktigt vet hur jag har tänkt. Gällande att ha fel, så är jag envis som en jävla åsna om jag tror/vet att jag har rätt, men jag är rätt snabb att lägga mig om jag har fel, har märkt att det är rätt skönt för ingen bråkar vidare om man erkänt sig ha fel. Dock är det inte ovanligt att jag håller fast vid det jag sa när jag tjafsar med sambon, där vill jag alltid ha rätt.

Bea: “Jag tror att du smygälskar cheezy one-hit-wonders från 80-talet. Tror det är ditt go to att lyssna på när du städar/diskar/lagar mat och vill bli lite gladare. För vem älskar inte att fulsjunga till ”dåliga” låtar?!”

Jag älskar 80-talsdängor och fulsjunger mer än gärna till typ I Want To Know What Love Is, Take On Me eller varför inte Dance With Somebody?

Bella: “Jag tror att du är väldigt principfast och ibland så pass principfast att det går ut över relationer. Detta gör dig lite ledsen men det skulle du aldrig erkänna”

Fullt så principfast är jag nog inte, däremot är jag så klart principfast, annars skulle jag t ex inte kunna vara vegan.

Jennie: “En av mina fördomar om dig är att du är smyg religiös! Jag tror att du tror på gud men aldrig skulle erkänna det eftersom du är så feministisk och känner att det inte passar sig att ha en tro som är patriarkalisk. Du har en bibel längst ner i nattduksbords lådan”

Här skrattade jag rakt ut, jag är inte på något sätt troende och tror inte att det finns en bibel i detta hem. Däremot gick jag i frikyrka i yngre tonåren och det var JÄTTEDÅLIGT för mig eftersom jag fick med mig massor av skuld relaterad till sex och annat.

Jolul: “Du är förmodligen en väldigt trevlig men intensiv person. En sån som man både ser framemot att träffa men som man vet att man kommer bli extremt trött av. Inte för att du är jobbig utan snarare för att du är närvarande och ger 100% av dig själv”

Stämmer säkert till viss del, när man umgås med mig är det inte helt sällan fullt ös, men jag är rätt bra på att tagga ner och bara vara.

Sandy: “Åh, vilken grymme-deluxe-Posh spice-extra dipp-julklapp! Har precis börjat använda lösfrallor, mest Ardells (höll på att autocorrecta till ”sardeller”, nah son) klassiska wispies men vore fett att få prova lite olika varianter! Höll på att dö av din Cher-inspirerade look, gillar ju hennes liksom ”tunga” feta fransar som ögonlocket måste styrketräna för att klara av att hålla sig uppe med.
Min fördom om dig är att du har en undermedveten missunnsam sida á la disneyvillains, där du liksom ibland hör ett skratt du inte ens visste att du kunde framkalla komma från halsen om någon ramlar, tappar en matlåda på golvet eller råkar dregla tandkräm på en nytvättad svart tröja en skitstressig morgon. Efter skrattet lagt sig blir du lite chockad och undrar liksom vem det är som fjärrstyr dig att garva i de där ögonblicken. Fan va taskigt Ida!
Jag följer addbeauty från mitt instakonto, fröken aggro. Ha en fin julemånad! ❤️”

Hundra procent sant, det har mer än en gång hänt att folk kollar förfärat på mig när det bubblar fram ett ondskefullt häxskratt i samnband med att något händer. Snubblar du och skitar ner dig kommer jag först skratta och sedan hjälpa dig till rena kläder. Tror att alla mina vänner kan intyga att det bor en liten skadeglad skitstövel inom mig.

Erika: “Jag tror att du ofta tvivlar på din egen intelligens men ändå tycker att många andra är rätt korkade, vilket gör att du ändå känner dig rätt smart”

Alltså du är inte helt ute och cyklar. Jag tycker att jag är helt okej smart, men jag tvivlar ju ofta på vad jag egentligen vet och om jag faktiskt är så himla smart. Däremot så förvånas jag dagligen av hur ointelligenta många människor är och då känner jag mig så klart som en hjärnkirurg.

Jessi F: “Jag tror att du skulle vilja vara bra på något riktigt svårt som de flesta inte förstår. T.ex. kärnfysik eller något åt det håller. Nu är du väldigt bra på andra saker som folk kanske vet lite om men inte mycket, så det känns helt o.k ändå.”

Självklart! Jag skulle vilja kunna briljera med att veta riktigt mycket och vettiga saker som folk inte kan så mycket om. Jag hade jättegärna velat kunna fler språk, sätta ihop en dator, vara bra på aktier eller något annat sånt. Men jag är för lat. Heheh.

Tack för alla era roliga fördomar, jag skrattade ordentligt med vissa och detär väldigt kul att veta vad folk går runt och tänker. Egentligen hade jag velat att alla skulle vinna, men nu kan det faktiskt bara vara en…. Och vinnaren är….

Sandy! Du kommer att få ett mail med instruktioner så hörs vi vidare. Till er som inte vann, misströsta ej! Det finns en tävling på instagram och en ny på bloggen. Testa lyckan där.

Att ta ställning – Donna Karan & skitföretag


Jag är en person som rätt ofta tar ställning för olika saker. Ibland blir det en uppoffring och lite obekvämt för mig och ibland känns det inte alls. Du som regelbundet läser min blogg vet t ex att jag bojkottar märken som djurtestar. Du vet säkert också att jag är vegan och gör mitt bästa för att konsumera djurfritt. Du kanske också märkt att jag är väldigt feministiskt lagd och att jag verkligen inte pallar bullshit. Jag är generellt inte så förtjust i människor som helhet utan brinner mer för djur, men med det sagt vill jag verkligen inte se någon råka illa ut p.g.a kön, sexuell läggning, hudfärg, religion eller liknande. Det är helt fantastiskt korkat att det är så många som än idag inte kan se gråzoner och inse att vissa tankemönster är rakt av tappade (det är sånt här som gör att jag inte är så förtjust i människor).

Om vi åter ska knyta till det där med uppoffringar och att bojkotta märken p.g.a idioti så tycker jag att det är skönt att många av dem automatiskt försvinner för mig i och med att de djurtestar. Jag behöver inte så ofta ta avstånd från märken som jag gillar eftersom en human inställning till djur ofta innefattar en helt ok företagsetik. Inte alltid så klart, men ofta. Det finns märken som egentligen, på pappret, gör allt rätt men som bakom kulisserna beter sig som idioter mot personal. För mig är det nästan värre att utåt sett ha en image som skönhetsvärldens gullungar och sedan, när ingen ser, ha en helt sjuk personalpolitik, det luktar ruttet för mig. Bojkott. *host* rimmar på flush *host*

Trots att jag är megakass på att följa med i nyheterna (får ångest) så har jag inte lyckats missa idiotin som Donny Karan, grundare till DKNY, hävde ur sig i samband med skandalen kring äckelgubben Harvey Weinstein. Nu är DKNY inte ett märke jag konsumerar (p.g.a ej CF), men jag känner mig riktigt förbannad över hela grejen. För att se vad jag är arg på vill jag rekommendera att du läser denna artikel (länk) och ser detta klipp (länk).

Det är totalt vidrigt att en vuxen kvinna kan häva ur sig sådana saker och skjuta ner på offer istället för att se det verkliga problemet. Jag är på riktigt chockad över Karans kroppsspråk, ordval OCH det faktum att hon försöker förklara bort det hela i efterhand med att det är taget ur kontext. Sätter man dessutom denna sak i sitt hela sammanhang tycker jag att det är vidrigt att Karan säger att hon kämpat för kvinnor hela sitt liv. Helt ärligt tycker jag inte dessa bilder ser ut som något en person som kämpar för kvinnor skulle producera.

Bild 1
Bild 2

Döm själv. Jag har själv arbetat som modell och det finns en del sunkiga idéer i modevärlden, men mode kan vara sexigt, naket, vackert, inkluderande och härligt. Donna Karan däremot, misslyckas verkligen totalt. Samla alla detaljer och addera med hennes uttalande så får du en påse kvinnohatande och rasistisk skit. Sorry not sorry men så är det faktiskt. Dessutom tycker jag att det är rätt roande att hon skyller på kvinnors sätt att klä sig och föra sig – när hon själv är en designer som klär och ställer kvinnor i utmanande kläder och positioner (i sina kampanjer). I dunno – don’t shit where you eat?

Det tråkigaste i hela situationen kring Donna Karan är att någonstans känns det som att hon är färgad av allt kvinnohat som florerar i världen. Jag ursäktar absolut inte henne, men det känns verkligen som att hon är färgad av världen och inte tänker. Jag vet lite om hennes liv och vad hon varit med om, men att en vuxen kvinna häver ur sig de saker Karan gjort är oacceptabelt. Hon har haft ett helt liv att reflektera, ta in information och jobba med sig själv – hon är ingen tonåring som inte haft tillgång till information och livserfarenhet.

Ibland vet jag att folk upplever mig som rätt hård och dramatisk när jag dömer ut företag för deras agerande, men helt ärligt, finns det inte så många företag på marknaden att vi har råd att välja bort problematiska företag? Det finns mer eller mindre alltid ett någorlunda schysst företag som kan ersätta det som ett problematiskt företag erbjuder. Och på riktigt, skönhet är inte så viktigt att vi ska fortsätta att ge våra pengar till skitföretag för att vi inte hittar ersättningar. Vissa saker kan vi helt vara utan. Jag förstår om du t ex har eksembesvär och hittat den enda saken som fungerar och att du då inte vill byta bort den, men den där mascaran eller läppstiftet? Behöver du verkligen Ruby Woo från MAC när djur blivit plågade? Behöver du DKNYs tråkiga äppelparfym när den doftar av kvinnohat?

Jag vill på inget sätt skamma skönhetsvärlden för god knows att vi får skit ändå, jag vill som vanligt bara uppmana till eftertanke. Vi har en viss makt med våra pengar och med våra handlingar och denna bör vi utnyttja. Tycker du Doves senaste kampanj (om du missat denna är du på riktigt så nyhetsfrånvänd att du får läsa på själv) är skit så kanske du ska ta och berätta det för dem samt sluta köpa deras saker. Tycker du att DKNY är sunkiga? Sluta köpa deras saker, skicka ett mail och berätta för kompisen. Det finns så himla mycket skönhet som vi med ett gott samvete kan konsumera att det känns onödigt och korkat att stödja mobbarföretag med sunkig attityd.

Och nä, jag är inte heller någon perfekt konsument. Men jag försöker och vill göra och uppmana schyssta val. Alla stora förändringar börjar med små. Vad tycker du om allt detta, kokar du också eller blåser det dig över huvudet?

Hur högt behöver vi skrika?


Du som känner mig eller följer mig i sociala media vet hur starkt avstånd jag tar från djurtester och hur mycket jag skriver och skriker om det. Jag kan bli så arg att jag börjar gråta och det kokar och kliar i hela kroppen på mig att djur plågas i skönhetens namn. Jag gillar egentligen inte alls denna makeup, jag skulle försöka göra en djurtestkanin, men ser ut som något underligt zombiedjur. I alla fall.

Jag har många gånger skrivit om djurtester och ska inte göra någon jättelång utläggning. Jag vill bara uppmana er till följande:

♥ Köp alltid skönhetsprodukter från märken som inte testar på djur. Jag har gjort en hel undersida dedikerad endast för icke djurtestad skönhet och försöker att kontinuerligt uppdatera den. Här finns produkter och företag som inte testar på djur samlat. Bra om du söker inspiration.

♥ Köp ALDRIG äkta minkfransar. Jag vet att det kan vara frestande, de är superfina, men kom ihåg att någon annan betalar priset. Detta görs genom fångenskap, plågeri och till slut blir djuren ihjälslagna. Vi är bättre än så. Det finns massor av fantastiska lösögonfransar gjorda av syntet och människohår.

♥ Tycker du att det är skit att vissa företag testar på djur och har du av den anledningen bojkottat dem? Maila till dem. Berätta (på ett moget sätt) vad du tycker och varför du inte använder deras produkter.

♥ Var inte godtrogen. Företag försöker dagligen mygla och lura oss att de inte utför djurtester. Lita inte på det. Säljer ett företag i Kina är det enklast att du skippar dem. Det går att komma undan djurtester, men det kan vara krångligt att få reda på sanningen.

♥ The Body Shop håller på med en gigantisk insamling för att stoppa djurtester. Skriv på den och dela med en kompis, här hittar du länken.

♥ Undvik borstar som är gjorda av djurhår eller “naturhår”. Detta brukar innebära päls.

Puss på er!

Rickard Söderberg Marsha – uppdatering

Om det är något jag gillar, så är det när företag och personer tar kritik på rätt sätt. När man inte blir arg, tar det för personligt utan sakligt tar och tittar genom kritiken. Jag är jättepositiv till hur Rickard Söderberg bemötte min kritik kring släppet av parfymen Marsha. Ni kan läsa inlägget här. Du som läst inlägget vet säkert att merparten av min kritik handlade om hur man använde Marsha i marknadsföringen, att jag inte gillade hur man framställde henne och att jag inte riktigt förstod tanken bakom hela upplägget, det kändes inte så välgenomtänkt och det kändes klumpigt formulerat. För att jag inte på något sätt ska förvränga svaret jag fick från Rickard Söderberg gör jag som så att jag klistrar in det här så får ni själva läsa det.

Som ni ser i svaret förtydligas tanken bakom projektet och vi får även veta att kampanjen omformulerats. Jag tittade genom kampanjen igen, och jag kan säga såhär – hade den varit utformad på det sätt som den är nu, så hade inte mitt första inlägg existerat. Den nya formuleringen känns respektfull, fint formulerad och tydlig. Jag respekterar verkligen sättet man tog sig till det som skrevs och inte sopade det under mattan eller förklarade bort något. Ett fantastiskt bra exempel på när företag lyssnar och det ska lyftas. Det är så många företag som tar kritik på 100% fel sätt och blir sura, inte bemöter den och låtsas som det regnar, vilket gör att denna respons känns härlig.

Jag vill även påpeka att jag kan tycka att det känns jobbigt ibland att kritisera företag när grundtanken är bra och framför allt när det är mindre företag. Jag har väldigt dubbla känslor kring det och får många gånger dåligt samvete även om jag känner att jag har rätt i att göra det och att det är viktigt. Med den klarhet jag fått i projektet nu känns det som att det var positivt för både mig, mina läsare och förhoppningsvis för Rickard Söderbergs framställning av sig, parfymen och Marsha. Full pott till Rickard Söderberg i att på ett fint, moget och ärligt sätt bemöta kritiken. Nu känns parfymen som ligger på mitt skrivbord direkt mycket mer lockande att undersöka närmare.

Vad tycker ni?

Marsha P. Johnson

UPDATE: Läs gärna detta inlägg som är en uppföljning på kritiken jag presenterat nedan. Inlägget innehåller respons från Rickard Söderberg och kampanjen är nu uppdaterad, vilket gör att detta inlägg inte riktigt representerar aktuell kampanj och information som finns att tillgå på Rickard Söderbergs hemsida. 

Alltså vänner, vi måste prata om en sak som kliar i mig. För ett tag sedan hörde jag talas om Rickard Söderbergs parfym “Marsha” som han släpper tillsammans med Wise Naturkosmetik. Min första reaktion då var att det var en fin grej, men då hade jag inte läst på utan sett ungefär detta: “Marsha – doften av oundvikligt uppror och villkorslös kärlek”, låter ju superfint, eller hur? Idag fick jag ett litet pressutskick med ett pyttelitet prov på doften och läste då genom infon jag fått medskickad samt gick in på hemsidan som marknadsför doften. Här har jag ändrat mig helt om vad jag tycker om det hela. Detta är osmakligt på så många plan, låt mig förklara hur jag tänker.

Men innan någon reagerar så vet jag att detta inte är något jag har tolkningsföreträde i, jag är en vit ciskvinna, men jag tycker detta är viktigt att prata om. Kom även ihåg att jag inte på något sätt är expert på Marshas liv eller politik. Detta är endast något jag finner osmakligt utifrån mig själv och som jag tycker är viktigt att vi diskuterar och inte låter trilla mellan stolarna.

Parfymen heter alltså Marsha och detta efter Marsha P. Johnson som var en mörkhyad transkvinna och transaktivist. Marsha anses vara en av de främsta personerna bakom Stonewallupproret (läs mer om detta här) och är känd för att vara en trans- och aidsaktivist som gjorde mycket bra under sin livstid. 1992, strax efter det årets Prideparad hittades Marsha död, flytande i Hudsonfloden. Hennes död rubricerades först som självmord men efter stora påtryckningar öppnades fallet igen och fick rubriceringen misstänkt mord.

Marsha är alltså en död, mörkhyad transkvinna. I marknadsföringen bakom Rickard Söderbergs parfym med samma namn används följande ord för att sälja parfymen:

“Du köper din egen Marsha parfym här”
“Köp din egen Marsha”

Jag känner någonstans bara, är det alltså det här Marsha blivit, en USP (unique selling point) som en vit, medelålderssnubbe i Sverige tar för att han ska kunna kränga parfym? Man utnyttjar alltså hennes liv och död för att sälja något så banalt som parfym? Jag kan ju känna att vem tror de att de är som helt sonika TAR Marsha och använder som ett säljverktyg? För jo, det är exakt det man gör. Jag skulle inte kunna bry mig mindre om att man ger 20% av vinsten till “välgörande organisationer som arbetar i Marshas anda”.På riktigt, kom tillbaka när ni ger 100% av vinsten till välgörenhet. Detta är fel. Det ska inte gå att exploatera en person för att få mer pengar på banken. Marsha är död och kan till att börja med inte ge något samtycke till att fronta kampanjen (säkert någon annan som gjort det åt henne dock) och jag vet inte, men jag tror inte heller Marsha hade velat bli exotifierad (min egen gissning) genom att beskrivas med denna mening:

“Precis som Marsha var en exotisk blomma i en mörk värld, finns här också blommor som frangipani och monoiblomma som ger doften dess värme”

Kan vi bara komma överens att vi alla gör vårt bästa för att sluta exotifiera människor med annan hudton och ursprung än oss själva? Vi kan väl också passa på att sluta exotifiera människor som inte lever enligt normen? Det vore JÄTTEBRA.

Hade denna kampanj gjorts på rätt sätt hade jag varit så otroligt positiv för i grund och botten finns det en god tanke, men den blev helt fel någonstans på vägen. Vi har som sagt en vit, medelålders snubbe i Sverige som tillsammans med ett företag väljer att utnyttja Marshas minne för att få pengar på bankkontot och rättfärdigar detta med att en bråkdel går till välgörande ändamål. Nu vet jag att Rickard Söderberg själv tillhör HBTQ-rörelsen och att det säkert är därför han känner sig ha rätt till att använda Marsha, men på riktigt, är han verkligen en bra talesperson för detta? Bara för att jag och Anne Frank båda är kvinnor gör det inte mig rätten att skapa en sminkkollektion och använda henne för att sälja den, det funkar liksom inte riktigt så.

Hade man gjort detta på ett bra sätt, som t ex först och främst skulle kunna vara att skapa en parfym som INTE heter Marsha och att inte använda bilder på henne som en del av marknadsföringen. Man hade kanske istället kunnat ange att man brann för samma politik som Marsha och därför vill ge 20% av vinsten till välgörenhet som rör det som hon brann för. Redan där kan du sälja en parfym, ge pengar till välgörenhet OCH få med ett politiskt budskap UTAN att utnyttja en död kvinnas liv och död för ekonomisk vinning.

Ett annat sätt att göra detta på ett fint sätt skulle kunna vara att helt enkelt skapa en parfym till Marshas minne och ge all vinst, oavkortat, för att stödja hennes hjärtefrågor. Detta är det som poppar upp i skallen på mig och inte blir en nål i ögat.

Jag fattar att detta inte är gjort från ondo, men det är gjort utan någon större eftertanke och det är en ganska vanlig företeelse att vi som är vita, framför allt män, inte funderar tillräckligt på om man faktiskt har rätt till det man försöker claima. De kanske tycker att Marsha är världens genom tiderna vackraste person, men ha då för fan lite respekt för henne och hennes minne.

Det var det. Det kanske verkar som att jag överreagerar nu, men det är så många övertramp i detta att det sammantaget blir en påse skit. Parfymen luktar gott, är vegansk och inte djurtestad, vilket jag annars skulle vara superpepp på, men nä.

Jag vill även påpeka att jag inte har något personligt agg gentemot varken Rickard Söderberg eller Wise Naturkosmetik. De flesta som känner mig vet att jag slåss och stödjer HBTQ-rättigheter. Vad jag kunnat läsa mig till verkar Wise Naturkosmetik ha bra värderingar. Detta är i grund och botten en fin tanke men den är så otroligt klantigt utförd. Antingen gör ni en parfym som Rickard Söderberg frontar ELLER en hyllning och ett välgörenhetsprojekt till Marsha.

Vad tycker ni? Överreagerar jag eller är detta extremt klantigt och respektlöst?

Jag är förbannad

På riktigt, den senaste tiden har jag kommit på mig själv med att flertalet gånger bli förbannad och nästan lite kränkt när jag gått genom pressutskick jag fått hem. Du som läser skönhetsbloggar regelbundet vet säkert att man som bloggare får hem en del pressprover. Pressprover är då alltså nyheter och liknande som företag skickar ut i förhoppningen att man ska gilla dem och vilja skriva om dem, inget måste, inget sponsrat, det är liksom arbetsprover. Jag älskar att få hem dem och har hittat så många pärlor och testat många produkter jag inte skulle testat annars. Ofta tycker jag det är så himla roligt att sitta och klämma och känna på nya saker och hoppas hitta en ny favorit, men denna sensommar/höst har jag flera gånger blivit arg.

Varför blir jag arg då? Jo, för att jag tycker det är så förbannat respektlöst att släppa uppenbart undermåliga produkter. Jag är helt med på att det finns produkter som jag inte gillar p.g.a att de kanske inte passar min hudtyp, att de inte är vad jag föredrar i färg eller liknande, det är ok, smaken är som baken och vi har alla olika preferenser. Det som gör mig förbannad är när produkten rakt av suger röv. Jag pratar om mascaror som marknadsförs som volymmascaror men ser ut som man bara kletat lite vaseline på fransarna, läpprodukter som är helt löjligt flammiga, ögonskuggor som inte går att arbeta med, ögonpennor som rinner ut i halva ansiktet och liknande. Där handlar det inte om att produkterna inte uppfyller mina personliga preferenser, utan att de är rakt av skitdåliga eller inte gör det som de ska. Jag känner att när jag är utbildad makeupartist som har varit i branschen i snart 8 år, skönhetsbloggat i 6 år, sminkat mig i 17 år och är en genuin makeupjunkie, inte kan få ett produkt att fungera, hur fan ska en glad amatör få den att funka?

Jag är förbannad för att det är ett genuint slöseri av min tid att sitta och gräva genom produkter som inte ens borde kommit ut på marknaden. Inte helt sällan kan jag ställa mig och ta lite bilder på pressutskick som ser skoj ut innan jag testat dem, detta då jag så klart vill att produkterna ska vara så fina som möjligt på bilderna. Förstår ni antiklimaxet med att ha lagt 30-40 minuter på att fota en produkt, swatcha och ta bilder på det och sedan testa den i ansiktet för att upptäcka att det är dynga? Jag jobbar inte heltid med min blogg utan har en anställning plus att jag frilansar, vilket inte sällan gör att jag jobbar 50-60 h/veckan och jag har inte tid med skit.

Jag blir förbannad av att tänka på att om jag som fått produkten blir arg, vad blir man då om man köper produkten och upptäcker att den rakt av suger? Det är respektlöst mot konsumenter att släppa produkter som är så uppenbart dåliga att jag inte förstår hur man tänker. Är det så viktigt att hela tiden pumpa ut nya produkter att det är “okej” att skippa kvalitet? Har man så lite respekt för sina kunder att det är okej att släppa en drös skit bara för att hinna fånga en trend? Jag förstår på riktigt inte. Hur kan respekten gentemot sina kunder och sig själv som företag vara så bristande?

Jag är förbannad på vad detta gör för miljön. För varje urusel produkt som inhandlas – som säkert hamnar i soporna – så köps en ny produkt som ersättning. Jag vill ha produkter som jag med glädje kan använda upp eller använda tills de blir för gamla, inte en skitprodukt som jag bråkar med en gång för att sedan glömma dess existens. Jag är fullt medveten om att världen går runt på konsumtion och att jag upprätthåller denna med min blogg, jag är liksom inte inne i någon slags låtsasvärld. Det jag däremot vill göra är att vara en kanal där folk kan hitta produkter i olika prisklass som håller god kvalitet. Jag vill att folk ska slippa köpa tre dåliga läppstift för att hitta ett bra. Jag vill inte vara en konsumtionshetsande plattform där du ser nyhet efter nyhet utan ett ställe dit du som skönhetsintresserad kommer för att få bra tips och få se roliga och inspirerande sminkningar. Jag vill få ut information som hjälper er att ta bra beslut kring era inköp, detta kan vara att hjälpa dig att hitta ett veganskt läppstift eller en ögonbrynsgel som tål spöregn, helt enkelt pärlor.

Jag är så förbannat trött på att det enda som räknas är att tjäna pengar, så till den milda grad att konsumenters plånböcker inte respekteras, yrkesfolks tid inte respekteras, miljön inte respekteras och att man säljer sig själv så jävla lätt. Jag önskat att allt företag tar en extra månad eller två och arbeta genom sina produkter för att säkerställa att de faktiskt är bra – eller bara skiter i att släppa dem alls om det är en fluga man försöker hoppa på. Så jävla trött på detta.

Disclaimer: innan någon drar egna slutsatser och tror att detta är direkt riktat till ett specifikt företag – det är det inte. Detta är samlad ilska som massor av olika företag varit med och byggt upp i mig som idag utlöstes av en kass läpprodukt.

Avslutar med min sedvanliga fuck off-bild.

Listan jag lovade er

På Instagram lovade jag en sammanställning av mina favoritprodukter som är cruelty free, dvs icke djurtestat. Eftersom jag fortfarande är lite inne på efterdyningarna att vara superpissförbannad att NARS sålt sin själ, så blev detta projekt något mer omfattande än jag först tänkt mig. Låt mig presentera: en helt ny undersida på Spindelsven.com – en lista på företag som inte djurtestar och mina favoritprodukter.
Jag har försökt att sortera efter budget, mellan och lyx samt under varje kategori på ett så tydligt sätt som möjligt. Denna sida är inte komplett än, men så pass komplett att det är dags för den att se dagens ljus. Jag hoppas att ni gillar (för detta tog ca 3 miljarder år). Puss på er!

Listan hittar du här – Cruelty free skönhet

Därför ber jag dig som läser min blogg

Kära läsare, vi måste prata om en sak och jag vill passa på att visa vem jag som står bakom bloggen är, och vilka värderingar jag har. Detta inlägg springer sig från en diskussion som jag hade i sociala media, samt att jag i helgen besökte samhället där jag bodde en större del av min barndom och att jag känner mig otroligt bekymrad och obekväm till mods. Jag har de senaste dagarna stött på så mycket som är så långt från vad jag vill kännas vid och som går tvärtemot min världsbild och behöver få ett och annat sagt. Till dig som läsare, så vill jag nästan be dig att snällt lämna min blogg om du tycker något av det du kommer läsa i detta inlägg är orimligt eller fel, för då har jag, förutom att jag när ditt intresse för skönhet, inget att erbjuda dig. Min blogg är min fristad där jag ger utrymme för mina intressen och passioner och det är även stället där jag arbetar och marknadsför mig som makeupartist. Idag är det även stället där jag sätter ner foten, för jag pallar inte mer sånt här.

Jag är 28 år gammal, trivs i att räknas som kvinna och lever med en man. Jag har ljus hy, jag är smal och räknas som relativt trevlig att se på. Jag har fått att gå i skola, kanske inte haft världens mest välbärgade eller trygga uppväxt, men har trots det kunnat betala en utbildning för att få göra något jag brinner för. Jag har alltså, enligt samhällets normer, många eftertraktade och positiva attribut som gör mitt liv lättare. Detta säger jag mest för att du som läser ska förstå att jag är ganska medveten om mina privilegier och för att du själv ska fundera över dina. Jag menar inte att mina privilegier gjort mitt liv perfekt, men jag menar att det socialt faktiskt inte är så jävla tufft som för många andra. Jag slipper att slåss för min rätt att finnas, för att älska och för att bli bemött korrekt, det kommer liksom ganska automatiskt för mig. Med alla dessa privilegier i ryggsäcken finns det ingen som helst anledning att inte bete sig som en hyfsat trevlig person, och detta gäller inte bara mig utan även alla er andra.

Det kostar inget att bemöta en person på det sätt de önskar, och vet du inte vad de önskar, så är lite grundläggande respekt en bra utgångspunkt. Det kostar inte en enda krona att öppna sinnet och inse att alla inte är som du. Det du däremot gör genom att inte ge människor en grundläggande respekt är att du ger en människa en mental jävla käftsmäll och du blir bara en i mängden av dem som gör deras liv lite svårare. Detta gör du varje gång du inte respekterar någon eller på ett eller annat sätt agerar nedvärderande.

Frågestund!
Trivs du i det kön och den roll du tilldelats av samhället? Asgött, grattis, vad skönt för dig att slippa cykla i motvind! Men tänk dig att det vore tvärtom, att du känner att allt samhället säger att du är och ska vara känns fel, och att detta sedan bekräftas dagligen av människor som inte ens vill respektera det pronomen du vill tilltalas med. Eller i vissa fall t o m drar det så långt som att degradera dig till att du benämns som en “det”. Relativt galet hjärtkrossande att alltid behöva slåss för sin rätt att bara få vara, eller hur? Därför ber jag dig som läser min blogg att inte vara en rövhatt och att respektera att andra inte är som du. Jag ber dig att bemöta personer du inte alltid förstår dig på med en grundläggande respekt och att inte nedvärdera någon för att de är annorlunda. Det som är normaliserat är inte det enda rätta.

Vi fortsätter med frågestunden! 
Vilken hudfärg har du, är du precis som jag vit? Fan vad gött för dig, ännu ett privilegium som ger dig fördelar du inte slagits för i livet. För du vet väl om att du inte gjort något för att förtjäna dem? Du bara råkades födas med en hudfärg som samhället säger är lite bättre än övriga nyanser. Du och jag som vita har aldrig behövt att slåss mot strukturer som motarbetar oss och som ger oss sämre möjligheter till ett bra liv. Livet har liksom bara rullat på. Du får generellt inte utstå glåpord baserade på en “felaktig” hudton eller att någon bedömer din intelligens utifrån din hudfärg eller allt annat skit som personer som råkar ha mer melanin i huden får utstå. För det handlar bara om mängden melanin. Jag har ganska lite, men det påverkar inte min intelligens positivt utan det enda det gör är så jag bränner mig lätt på sommaren och ibland får värmeblåsor. Men den lägre mängden av melanin varken tillför eller tar bort något ur min intelligenskvot, inte ur din heller. Därför ber jag dig som läser mig blogg att inte vara en av de som dömer folk efter hudfärg eller behandlar någon illa för att de inte är rätt enligt dina eller samhällets normer.

Sista frågan!
Har du hittat ditt livs kärlek eller åtminstone någon som du trivs bra med och älskar? Är samhället okej med ditt val av partner? Ingen som vill slå ihjäl någon av er för att ni är kära? Fan vad gött. Glad för din skull, att du, precis som jag, har det lätt och inte behöver slåss för din rätt att älska vem du vill. Visste du att det finns människor som måste tassa på tår att de råkar ha “fel” sexuell läggning? Att det finns personer som är livrädda för att samhället ska få veta att personen de älskar har “fel” kön (vadå fel kön?!?!) och att de ska råka illa ut p.g.a det? Att människor världen över dagligen blir ihjälslagna för att de inte är precis som alla andra? Tänk att alltid känna att du måste dölja vem du älskar och vara rädd för vilka konsekvenser det kan få, så jävla själsdödande och stressande. Därför ber jag dig som läser min blogg att inte vara en av dem som gör livet svårare för den som inte följer samhällets normer för sin sexuella läggning, jag ber dig att inte kasta glåpord kring dig, att hålla truten om du inte har något snällt att säga och att ta upp ditt huvud ut gropen den är i.

Vi kan hålla det här. Jag är inte någon expert eller någon perfekt människa, men jag bryr mig om mina medmänniskor och vill uppmana dig att göra samma sak. Att fundera en extra gång innan du agerar. Jag har sett vad det gör mot människor jag älskar och känner när den grundläggande respekten bryts, och att den bryts enkom för att personen råkar vara “fel” på något sätt. Hos mig är alla välkomna. Du får ha exakt vilken nyans på huden som helst, du får vara i vilken kroppsform du vill, ha vilken könstillhörighet som helst, ha vilken sexuell läggning som helst, jag välkomnar alla och du får vara precis den du är. Vad jag däremot inte välkomnar är någon form av hat som grundar sig på hudfärg, sexuell läggning, könstillhörighet, religion eller liknande. Hata du folk som skadar andra om du så vill, men hata inte någon som inte passar in i din eller samhällets mall. Gör du det, så är du inte välkommen här. Detta är inte bara min frizon, utan även en frizon för er som bara vill bli inspirerade. Här är jag diktator. En diktator med en väldigt låg bullshit-tolerans.

Med detta inlägg vill jag sprida kärlek och acceptans, och välkomna alla som känner sig motarbetade av samhället. Jag må bara vara en random skönhetsbloggande tjej på nätet, men jag är så trött på allt hat och hoppas att fler tar ansvar för sina handlingar och att vi vågar stå upp för varandra.

Jag vill inte se mer sånt här

Hej vänner. Hoppas att ni mår bra! Jag är faktiskt lite upprörd idag, eller till och med väldigt upprörd. Hela mitt inre är en känslomässig soppa där känslorna går från frustration till ilska till att jag vill gråta. Jag var på Bråvalla i torsdags, via jobbet fick jag möjligheten att hänga där över dagen med min bror och lite vänner. Vi hade det jättefint och gick hem glada och inspirerade. I efterhand kom jag på mig med att jag gick med taggarna utåt, ni vet, jag är en av de där tjejerna som vägrar att må dåligt eller att tillåta någon annan få mig att göra det. Jag kom på mig själv med att jag gick runt glad, men redo att ge någon en smocka eller en pungspark om så behövdes. Och jag blir ännu mer ledsen av att veta att det inte var helt oberättigade känslor, för på samma gång som jag sitter på en gräsmatta och lyssnar på Band of Horses med en skvätt vin, så blir en ung kvinna våldtagen i publikmassorna på Zara Larssons konsert.

Hur sjukt är inte det att en ung tjej går och lyssnar på en artist som hon säkert sett framemot att få se ett tag – och blir våldtagen. Någon, idiotisk jävla rövhatt får för sig att han har rätt till hennes kropp. Att han får lov att stoppa sin eländiga äckliga kuk i henne. Att det han gör är ok. Eller i alla fall inte fel. Jag är så arg, så upprörd, så ledsen och så jävla uppgiven över att denna unga kvinnas upplevelse, som skulle bli underbar, istället blir förstörd av en jävla man. Ja, för det är inte något annat än ännu en jävla man som tar sig friheter. Hur hemskt är inte det? Att vi kvinnor går runt med rädslor om att hemska saker ska hända oss, enkom för att vi föddes med en vagina istället för en penis. Att vi går runt och mentalt förbereder oss på hur vi ska agera om, eller faktiskt när något händer. För jag vet att en man kommer ofreda mig på ett eller annat sätt mig igen, det skulle jag nästan kunna sätta en hel månadslön på.

När något sådant här händer kan man ju tro att det ska bli massor av diskussioner om hur vi kan förhindra det från att hända igen, eller hur vi ska få tag på just den där rövhatten, men istället är nästan allt jag hör att män blir arga för att Zara Larsson tydligen ska hata män, att tjejen säkert var med på det, alternativt ljög, för ingen kan ju bli våldtagen bland så många människor obemärkt. Hur kan det vara viktigare att diskutera huruvida Zara Larsson är manshatare eller ej, när tusentals kvinnor varje år blir berövade på sin frihet av män? Nej inte alla män bla bla bla bla bla, säg det några gånger till, inte alla män bla bla bla. Skitsamma om det inte är alla män, detta är ett mansproblem, ett stort jävla mansproblem som vi kvinnor får lida av. Nästan alla tjejer jag känner har blivit sexuellt ofredade och ganska många har blivit våldtagna eller utsatta för ett våldtäktsförsök. Och vet ni vad? Det är inga kvinnor som försökt att våldta dem eller gjort dem obekväma. Det är män.

Så kan vi snälla prata lite om hur vi ska få de män som fortfarande inte fattar att se på detta på ett annat sätt? Sluta tycka synd om sig själva för att de blir sedda som potentiella våldtäktsmän eller skitstövlar och istället fundera på hur vi ska göra för att kvinnor ska kunna leva utan en rädsla av att på ett eller annat sätt utsättas för våld. För att bli sedd som en potentiell våldtäktsman, visst, det är väl trist, men helt ärligt, hur mycket värre är det inte att bli utsatt för en våldtäkt? Det är en så djup kränkning som personen kommer få ta med sig i resten av sitt liv, som sätter spår på så många mer sätt än vad det någonsin kommer göra att en tjej tittar snett på dig av rädsla.

Så snälla, snälla. Alla ni som på ett eller annat sätt är kränkta av att ni ses som potentiella våldtäktsmän, eller som skuldbelägger offret, eller som bara är arga på att Zara Larsson är en kvinna med starka åsikter, kan inte ni bara ta av er era jävla offerkoftor och istället rikta er uppmärksamhet dit den ska; nämligen i hur vi får alla att känna sig trygga.

All kärlek till er som arbetar på att göra världen lite bättre för oss alla och hoppas du som någonsin tagit dig friheten över en annan persons kropp får en fucking komet i skallen.

fuckyou4Avslutar det hela med min sedvanliga FUCK YOU-bild. Puss och trevlig lördag!

Sluta hata allt kvinnor gör

Kan vi, eller nej, inte vi, ni, sluta att hata på typiskt kvinnliga intressen? (Obs om du inte är en hater behöver du inte känna dig träffad)

Jag blir så otroligt trött på det hat som ibland bubblar upp när kvinnor ger sig hän åt sina intressen, däribland skönhet. De senaste dagarna (läs: sedan jag skaffade absurt långa naglar) har jag fått en del otrevliga kommentarer i sociala media, till största del av män, men också av ett fåtal kvinnor. Det har varit alltifrån att jag är korkad som skaffar så långa naglar p.g.a att det gör att allt jag gör med händerna blir omständligare, jag har blivit kallad Wolverine (i och för sig lite småroligt), fåfäng och ytlig, att jag är äcklig, att mina naglar är äckliga mm. Jag har fått lösare “krav” om att jag ska förklara varför jag vill ha långa naglar KAN JAG INTE BARA FÅ HA LÅNGA NAGLAR FÖR ATT JAG VILL DET DIN JÄVLA RÖVHATT? Det är inte som att jag måste behålla dem resten av mitt liv!!

sminkblogg

En överposig, kvinnlig bild för att irritera lite extra

Under veckan som gått visade jag även upp min skönhetssamling på nätet för ett gäng nyfikna tjejer och fick, av random män, höra att jag måste vara skitful som behöver så mycket smink, att jag är en sådan person man tar med och badar på första dejten och andra mindre kreativa förolämpningar av mitt intresse och mitt utseende. Helt fascinerad att en sminksamling, och ett några långa naglar, kan skapa ett sådant hat, det är ju bara smink och naglar? Hur kan skönhet som är så kul och relativt oskyldigt, skapa så mycket hat? Det är inte som så att jag visade upp en samling av döda hundvalpar eller en burk navelludd eller något annat kontroversiellt eller äckligt. Det är en samling av färger i olika skepnader. Produkter som ska göra mig vackrare, låta mig vara kreativ och uttrycka min personlighet. Produkter som får mig, och andra individer, att må bättre en dålig dag, som förgyller en rolig utekväll eller som bara rent av är kreativt trams. DET hatas det på.

Och anledningen? Det är ett typiskt kvinnligt intresse (kom inte och säg att det är en annan huvudanledning, för det är det inte). Allt som egentligen har en stämpel att vara typiskt kvinnligt nedvärderas friskt i dagens samhälle, smarta och fina Maria snuddade nyligen på skillnaderna mellan kvinnliga och manliga intressen (och lite annat läsvärt) läs här: länk.

sminkblogg sminkblogg
Jag vet egentligen inte (som vanligt) var jag vill komma med detta, jag har bara en sådan uppbyggd frustration över att mina intressen ska vara ok att hata på, att jag och andra sminkintresserade ska känna att vårt intresse är lite skämmigt eller att vi måste förklara varför vi är intresserade av skönhet. Kan det inte bara räcka med att vi gillar smink? Måste vi verkligen ge en redogörelse lika lång som Krig och Fred för att det ska vara ok? Måste vi ha världens mest genomtänkta och bästa anledningar? NEJ DET BEHÖVER VI INTE! Det är som sagt inte så att vi är djupt obehagliga och störda själar som dödar hundvalpar på skoj eller antastar barn eller något annat oroväckande underligt, vi gillar bara att måla med färger i ansiktet. Alla ni som hatar; ge er. Gå och hata på något viktigt, som att det finns företag som för er skull mal ihjäl tusentals kycklingar levande (true story bro: äter du kyckling eller ägg är du med på skiten), och låt mig och mina fjantigt långa naglar och min stora sminksamling vara. Vi skadar ingen. Om du inte slutar, då kan jag offra att få lite skit under naglarna.

Nu ska jag gå och tvätta mig med min absurt dyra rengöringsolja, spraya ansiktet med en blåbärstoner och smörja in ansiktet med c-vitaminsserum och fortsätta att vara allmänt fabulös. Tack för att du läste. Puss

Konsten att alltid göra fel – i ögonen på män

fuckyou4

Innan jag började skriva på detta hade jag massor av bra tankar på hur jag skulle formulera detta inlägg, men nu har allt blivit till gröt i mitt huvud så jag vet inte riktigt var jag ska börja. Men igår hade jag en diskussion med två kompisar av det manliga könet, två stycken jag ändå upplever som bland de mest vettiga jag känner. Jag tror att diskussionen började i att vi pratade om Instagram, men jag är lite osäker. I vilket fall som helst ledde det hela vidare till att vi pratade om bloggare och sedan smink, bloggdiskussionen har jag inga färdiga tankar om som jag vill dela med mig av, men däremot det där med smink.

Vi pratade om olika sätt att sminka sig. Vad vi än pratade om var killarna konstigt nog emot det. Tjejer får inte sminka sig för mycket – det är inte fint. Inte ett dugg rädd att förstöra stämningen, pekar jag på mig själv och säger att jag sminkar mig för mycket (jag satt hemma med highlighter som skulle kunna blända en pilot i en rymdfärja och lösfransar som nuddar hårfästet) och undrar om det är fel. Men nej, det var ju inget fel på mig. Sedan går vi vidare och börjar prata contouring osv, det är ju inte heller okej, för då utger man sig för att se ut på ett sätt man inte gör (nu tycker jag att det är trist att många tror att de måste möblera om hela nyllet för att duga, men den diskussionen tar vi en annan dag) och det är jättefejk. Att sedan bära no makeup-makeup, det är tydligen ett sätt att dölja att man är ful, men att man vill utge sig för att vara snygg utan smink. Och att inte sminka sig alls, det går ju inte för sig, för då anstränger man sig ju inte för att se bra ut.

Den röda tråden hela diskussionen genom var, att hur vi tjejer än gör, så gör vi fel. Dessutom är det viktigast vad dudes tycker om hur vi ser ut. Det tragiska är att jag inte tror att de insåg det själv. De tänker inte på att tjejen som bär no makeup-makeup kanske inte gillar att se sminkad ut, men dagen till ära inväntar en flod av blod ur kroppen och därav förmodligen också har en del fina finnar. De tänker inte på att tjejen som möblerar om ansiktet med contouring kanske blivit mobbad för en stor näsa hela livet och att det är ett sätt att känna sig mer självsäker. De tänker inte på att tjejen som älskar att dränka ansiktet i glitter förmodligen älskar att vara kreativ, kanske haft en dålig dag och bara ill bli lite gladare. De tänker inte på att allt inte handlar om dem. För allt handlar inte om män. Smink handlar inte om män.

För mig är smink ett sätt att bli av med ångest genom att få ge utlopp för min kreativitet. Det är ett sätt att visa vem jag är. Det är ett sätt för mig att känna mig vacker. Det är ett sätt för mig att imponera lite på andra sminknördar. Det är allt utom ett sätt att göra män glada. För helt ärligt, i så fall skulle jag inte lägga ner hundra år på att sudda en helsvart matt sotning eller kleta femtio olika läppstift i ansiktet för att sedan se ut som en Picassotavla? Nej. Smink handlar inte om killar. Sluta tro att jag köper ett läppstift för 500 spänn för att imponera på er. Kom ner på jorden.