Sådana där fina människor.

Lilla Pop-Ida

Satt och läste i en gammal dagbok från min gymnasietid här på morgonkvisten. Det som först slog mig är hur fantastiskt duktig jag var på att skriva, det var som en harmoni att läsa och jag förstår verkligen att jag hade så många läsare på min förra blogg. Det andra som slog mig är att jag lyssnat på samma musik i typ 6 år nu, ganska komiskt.

Och sist till det finaste jag hittade i dagboken; för runt 7-8 år sedan pratade jag med en annan musiknörd på internet en del och råkade avslöja att jag älskar Håkan Hellström och vi pratade och pratade musik tills fingrarna blödde. Kommer ihåg att han hette Dennis. I vilket fall som helst skulle vår kära Håkan spela i Lund på Mejeriet och när biljetterna släpptes hade jag inte råd att köpa en, och när jag hade råd var de slut. Vi kan väl säga som så att jag var oerhört ledsen och besviken över att missa det, och min internetkompis Dennis hade biljett. Ganska avundsjuk.
Ett par dagar innan konserten fick jag ett mail av Dennis där det stod att han inte skulle gå mer och jag kunde få hans biljett. Glädjen jag kände och glädjen jag uttryckt i dagboken går inte att beskriva. Vilken fin människa. Önskar att jag kunde hittat honom bara för att säga att minns och att det betydde mycket.