Makeuplook: Life On Mars

I min familj verkar beroende gå i arv, vi har haft alkoholister, narkomaner, rökare, tablettmissbrukare, spelmissbrukare – listan kan göras lång – i släkten och vi verkar ha en tendens till olika beroenden. Även jag har en beroendepersonlighet och jag har varit helt insnöad på allt från cigaretter till Angry Birds och Tetris (det var helt ärligt ett problem) till olika maträtter. Tack och lov har jag en ganska hög självbevarelsebedrift och har därför aldrig varit inne på något tyngre och är någorlunda duktig på att bryta mina beteenden.

Vissa vet att min uppväxt var lite skakig, den började bra, men efter att min pappa dog när jag var åtta så gick allt lite utför. De vuxna runtomkring mig betedde sig inte alltid som vuxna, vilket gjorde att jag som var ett barn ofta fick agera vuxen. Jag tror det är någonstans här musik gick från att vara en grej som man lyssnar på i bakgrunden till att bli något mer. Lite som en verklighetsflykt.

Så, för mig har alltid musik betytt väldigt mycket, jag lyssnar på musik nästan hela dagarna. Enligt min Last.fm (ja, jag använder fortfarande det) så lyssnade jag på musik i tid som motsvarar 48 dagar under förra året. Musik är en tröst, glädje och en livskompis. Rätt och slätt ett beroende, jag funkar rätt dåligt utan musik.

Som jag skrev på min Instagram så vill jag ta denna vecka att göra någon slags hyllningar till de som betytt speciellt mycket genom åren, de som inspirerar mig eller de som jag finner vara intressanta personer. Inte nödvändigtvis bara musikaliska artister, men mest sådana. Jag kan inte spela några instrument eller sjunga, det jag kan är att gegga med smink och typ fotografera. Så mina hyllningar blir i form av bilder.
En av mina första stora kärlekar inom musik är David Bowie. Hans musik fanns där redan när jag var liten. Tydligen lyssnade pappa på Bowie när jag var liten, men det minns jag inte så väl. Det enda jag minns är hur jag i tonåren hittar (klyschigt nog) låten Ziggy Stardust och faller pladask. Jag minns hur låttexterna var som en pil rätt in i hjärtat på mig och hur jag började undersöka denna David Bowie. Vilken fascinerande person!

I tonåren var jag, som många andra, rätt vilsen och visste inte riktigt vem jag var. Jag utforskade, var faktiskt rätt konstig, kände mig utanför och mådde inte så bra. Någonstans där fick allt jag lärde mig om Bowie mig att känna att det var okej, det skulle bli bra ändå. Man får vara vilsen och konstig – man kan till och med göra en karriär på att vara konstig! Så min första hyllning blir till David Bowie. Inte en perfekt person på något sätt, men för att han fick mig och andra att känna oss mindre fångade i vad samhället säger att vi ska göra och vara. Tack för att du fick alla som var lite annorlunda att känna att det är okej.
David Bowie Life on Mars makeupBAS
Marc Jacobs Beauty Re(Marc)able Full Cover Foundation – 10 Ivory Light
Nabla Close-Up Concealer – Porcelain
Illamasqua Cream Pigment – Androgen
Linda Hallberg Cosmetics Infinity Glass

ÖGON
Urban Decay x Kristen Leanne Kaleidoscope Dream Eyeshadow Palette – LCW + Leo
Färg Collection Skimmerpigment – Extra Pearl
Illamasqua Mascara Raven
Linda Hallberg Cosmetics Core Crayon Black

LÄPPAR
Illamasqua Cream Pigment – Androgen
Makiash Cream Lipgloss Raspberry

8

4 Kommentarer
    • Ida
      Ida says:

      DU är cool!

      Alltså har nästan förstått det när vi pratar med varandra. Säkert också därför vi förstår varandra rätt bra utan att nödvändigtvis känna varandra så bra 🙂

      Svara
    • Ida
      Ida says:

      Åh känner igen mig, har bölat ögonen ur huvudet till den så många gånger. Kanske inte räddat livet, men hjälpt mig att samla ihop alla känslor och hantera dem

      Svara

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *