Jag har varit ur gängorna denna vecka och helt ärligt inte orkat tänka på bloggen. Detta är egentligen en härlig sammanslagning av massor av småsaker. Jag har varit trött vilket gör att resistensen gentemot stress blir lägre, så när jag haft mycket jobb, känt mig socialt pressad samt haft mycket saker att göra efter arbetstid, ja då känner man sig rätt liten och skör. Eller jag gör det i alla fall. Allt blir så mycket jobbigare och hjärnan blir en skitstation som “helt plötsligt minns” saker som triggar jobbiga känslor.

Du som känner mig privat eller läst min blogg ett längre tag vet med största sannolikhet att jag är föräldralös då båda mina föräldrar gått bort. Mamma i vintras och pappa när jag var liten. Detta är något som cirkulerat rätt mycket i huvudet. Du som också är utan föräldrar samt mor- och farföräldrar (och andra äldre släktingar) vet säkert hur liten och utsatt man känner sig i världen. Det finns ingen att ringa som tycker att ditt skit är det mest betydelsefulla och som gläds lika mycket för småsakerna som händer i ditt liv som en förälder gör. Det finns ingen man kan fly hem till för att få vara liten. Skiter livet sig så måste man verkligen stå på egna ben. Det är läskigt. Med det sagt vet jag att jag har syskon, vänner och en partner att luta mig mot, men det är inte samma sak.

Jag har de senaste nätterna drömt att de båda helt plötsligt fått börja leva igen och känt mig så glad i sömnen (ni vet när man är medveten att man drömmer men att det inte gör något) för att sedan vara skitledsen när jag vaknar. Så ja, jag har väl en lite kass period nu. Jag är mentalt ganska skör och det krävs inte alldeles för mycket för att göra mig arg, irriterad eller ledsen. Det är jobbigt, men det får vara så.

Hur gör ni när ni har dåliga perioder i livet? Hur tar ni hand om er själva på bästa sätt?