Plagiat


Jag inser att en sak som gör mig mer och mer irriterad och som känns som att det blir mer av ett problem (inom skönhetsbranschen) är materialstöld och plagiat. Alla som arbetar med att på något sätt producera text, bild eller något kreativt vet att man många gånger lägger ner otroligt mycket tid, energi och tankeverksamhet för att komma på unika och bra idéer.

Vad som då suger så jävla stenhårt är att upptäcka att någon kopierat en makeup eller snott en text man lagt ner mycket tid på. Vad som suger ännu mer är när man inser att personen i fråga inte heller ger någon cred. När den som snott dina texter eller din idé dessutom har flera hundratusen följare känns det ännu mer ruttet. För att ni ska förstå mig rätt är detta lite som när Zara (klädmärket) kopierade en mindre designers grejer. Det blir extra fult när ett stort företag/en ”stor” person tar av den som är mindre – för få/ingen kommer se det och tro att det var en idé unik för företaget/personen. Alltså framställs den stora som ett geni medan ursprungskonstnären snällt får titta på när någon annan tar emot lovord för grejen hen kom på.
Foto: Shoparttheft.com

För att förtydliga ännu mer handlar inte detta om att kopiera en svart sotning, det är en vedertagen klassiker som typ ingen, utom kanske Brigitte Bardot, kan claima. Vad som däremot går att spåra stöld till är mer unika idéer och kopierad text/grafisk design. Här är det också så tråkigt att jag tycker mig se en trend av fler och fler idéstölder som inte creddas, mest av större influencers men också av mindre. Det känns som att de mindre har haft lite mer rent mjöl i påsen och skriver ”inspirerad av” eller ”cred….” medan de som är större och lever på någon slags grej om att de skulle vara superkreativa endast creddar konstnärer som är lika eller mer erkända. Detta får mig att känna att den enda anledningen till att det creddas är för att det finns en större risk att bli påkommen med plagiat.
classic smokey eyeExempel på makeup som är så klassisk att den inte nödvändigtvis behöver creddas (om du inte vill vara extra snäll så klart)

Förstå mig rätt här, jag vet hur det fungerar med inspiration. Ibland ser man saker som triggar ens kreativitet och det är helt okej, men om ditt slutresultat är uppenbart inspirerat eller väldigt likt originalet – kommer det göra ont att hänvisa till inspirationskällan då? Är det så att du tycker att det är jobbigt att hänvisa till varje inspirerad makeup/text/bild är det kanske dags att börja göra något eget och inte sno saker. För vad som gör ont är när folk INTE creddar. Känslan av att se att någon med ca 100 gånger så stor bas som du själv har snott en av dina saker och får lovord… den är faktiskt t.o.m rätt jobbig. Detta gäller för övrigt även de med en mindre bas/inte lika erkända.
Visst skulle det gå att outa personerna, men i ärlighetens namn skulle det mest skapa otroligt dålig stämning. Jag är inte rädd för dålig stämning, enligt min sambo och vänner, så är jag proffs på att skapa dålig stämning när folk är idioter, men denna fight tänker jag inte ta själv.
Exempel på makeup som bör creddas om en är superinspirerad och kopierar större delar av looken eller det som är unikt, t. ex ögonpartiet

Med detta inlägg ville jag mest få ur mig en stor frustration som byggts upp under en längre tid. Detta är också något som jag det senaste året pratat mycket om med kollegor som är lika frustrerade som jag. Det är okej att vara inspirerad men var inte en taskig idétjuv. Credda alltid om du varit inspirerad av någon och det faktiskt syns. Sno inte texter. Sno inte formgivningsidéer. Var lite snäll. Och helt ärligt – är det så att du ofta saknar egna idéer är det kanske dags att ta en paus eller fundera på om du ska byta bana.

42

Ardell-vinnaren och jag svarar på era fördomar!

När ni ställde upp i min förra adventstävling där ni hade chans att vinna fransar för Ardell, så bad jag er även att skriva en fördom eller ett påstående som du tror eller tycker stämmer på mig. Jag tycker att vissa är så roliga att jag bara måste svara på rubbet! Tycker ni att sådana här inlägg är roliga? Tryck på hjärtat eller lämna en kommentar! Vi kör!

Sofia: ”Jag tror att du är en person som på julmiddagen antingen sitter och kokar sönder eller skapar dålig stämning när någon uttrycker sig främlingsfientligt eller kvinnohatiskt.”*

Tröja jag skulle kunna ha vid julbordet

Jag blir skogstokig och kan ibland välja att skapa rätt dålig stämning. Dock anser jag faktiskt att den som faktiskt hävde ur sig den första hemskheten är den som skapade dålig stämning, inte jag.

Madde: ”Jag vet att du börjar gråta om du råkar trampa på en snigel på trottoaren en regnig dag. Och inte lite ”Åh nej, vad sorgligt. *snyft*” utan riktig fulgråt med ansiktet i händerna. ”WHYYYYY?!! OH GOD WHYYYY?!”

No shame dock, jag är likadan. 😉”

Har jag PMS är det inte en omöjlighet men vanligtvis leder det nog faktiskt ”bara” till lite helt vanlig ångest haha!

Katarina Sund: ”Jag tror att du har en hatkärlek till irländsk folkmusik och ångrar bittert att du aldrig lärde dig spela fiol Kram!❤️”

Helt ärligt, jag hatar irländsk folkmusik. Jag blir riktigt irriterad och kan kasta mig på musikspelaren för att ändra låt.

Karin: ”Jag tror att du då du blir gammal kommer vara en sådan person som har typ 10 katter, 5 hundar och massa andra djur som du räddat. Du kommer att tumma på din egen mat för att ge dem bra mat”

Jag kommer säkert att ha en jäkla massa räddade djur, men jag tror inte att jag någonsin kommer tumma på min egen mat, jag är en person som älskar att äta gott!

Ann-Sofie Finsberg: ”Jag får för mig att du i smyg hatar naturen. Fuck that tänker du när du inte sopsorterar ett skit. Plast, metall å matavfall- all skit i samma påse!”

Oftast är jag en queen på att sopsortera! Jag har ett ganska bra sopsorteringssystem och sorterar alltid papper, plast, glas, metall och farliga saker. Däremot är jag rätt kass på att sortera mat, oftast tycker jag bara att det blir äckligt? Förmodligen för att jag hatar att gå ut med soporna och ofta förtränger att det måste göras.

Lina Karlsson: ”Älskar sånt här, när jag jobbade som frisör försökte jag alltid att gissa vad folk jobbade med genom deras skoval. Hade alltid fel. Hehe. Okej, jag tror att du är en skitrolig människa! Jag tror att du har noll skointresse och använder bara kängor eftersom det är enkelt och bekvämt. Tror att du biter på naglarna men filar dom lite innan du tar bilder på nagellackswatches (heter det så?). Tror att du tycker sallad är äckligt trots vego. Tror att du hatar växter även om det är trendigt.”

Du är ganska rolig, för du har gissat nästan allt fel 😛 Jag är nog rätt rolig, folk brukar i alla fall säga att jag är det. Jag älskar skor – men jag är alldeles för lat för att bära klackar, så det händer ganska sällan, du har rätt i att kängor är det du oftast ser pryda min fötter – pga snyggt och bekvämt. Jag har aldrig bitit på naglarna och har nästan alltid lackade och välfilade naglar. Paniken börjar bubbla i mig när jag har trasigt lack och jag klarar inte av att gå runt med flisor i naglarna! Självklart får naglarna lite extra kärlek inför nagelbilder, men de är oftast väldigt välskötta. Gällande mat så har jag en försmak för nyttiga saker, jag tycker t ex att gröna juicer är life och äter mer än gärna en snajsig sallad. Mitt hem – det är fullt med växter till den milda grad att jag väldigt ofta ger bort en hit eller dit för att ge plats åt något annat eller bara röja.

Mitt sovrum med några få av mina växter

Natasha: ”Jag tror att du är en sådan där jävel som julpyntar innan december!!”

Vanligtvis julpyntar jag typ inte alls, men i år pyntade jag faktiskt sista veckan i november. Plockade fram massa glittriga saker och gillar livet. Skulle även haft en gran om jag inte var rädd för att hundarna skulle missta den för en toalett.

Jenny: ”Jag tror att du är en liten mamma, typ är den som ringer dina vänner för att se hur de kommit hem. Tror även du är den som frågar om de ätit och annars matar dem”

Du är inte helt fel på det, jag matar gärna vänner och ser till att veta att de kommit hem ordentligt, men jag pallar faktiskt inte bry mig om de ätit om d inte är hos mig.

Kajsa: ”Jag tror att du är en dålig kock och oftast köper hem mat, gärna onyttig”

Jag är en rätt bra kock (dålig på att baka däremot) men jag köper gärna hem onyttig mat om det finns något veganskt och smarrigt att få tag på.

Hannah: ”Wow!! Vill jättegärna vinna! Jag tror att du i smyg är en riktig nörd, samlar på frimärken eller något annat som känns som en nördgrej”

Jag tror inte jag samlar på något som är nördklassificerat, samlar ju uppenbarligen lite på skönhetsprylar, men annars är nog min nördigaste sak att jag gillar gamla dokument. Tänker på t ex riktigt gamla pass, tidningar och liknande.

Tilda: ”Att du pratar för dig själv! Det här med att sjunga i duschen är inget som folk i din närhet ens reagerar på. Du har stora diskussioner med dig själv när du kokar pasta, ger dig själv komplimanger och kommentarer när du sminkar dig som ”NÄÄ, de där, de blev riktigt bra!” och ställer högljudda frågor för dig själv när du ser på film.”

Jag pratar nog mer med hundarna – men det kanske är borderline att prata med sig själv? Jag sjunger inte i duschen, jag har aldrig fattat grejen med det då det inte ger mig något. Självklart ger jag mig själv komplimanger när jag sminkar mig och det blir sådär speciellt bra, man måste väl vara snäll mot sig själv?

Mina kompisar som jag ofta pratar med

Sandra: ”Jag tror att du är en person som är dig själv till 110% och säger precis vad du tycker. Sedan tror jag att det finns en sida av dig som har rätt för det mesta och därför svårt att erkänna att du har haft fel.”

Jag vill alltid vara mig själv och lyckas för det mesta helt okej i alla fall. Ibland kommer jag på mig själv med att jag gör mig till och då blir jag arg och slutar. Oftast säger jag vad jag tycker, men jag har lite radar på vad som är passande även om min bästa vän brukar kalla mig plump. Jag säger saker utan att riktigt tänka på att det faktiskt kan tas på fel sätt eller att personen inte riktigt vet hur jag har tänkt. Gällande att ha fel, så är jag envis som en jävla åsna om jag tror/vet att jag har rätt, men jag är rätt snabb att lägga mig om jag har fel, har märkt att det är rätt skönt för ingen bråkar vidare om man erkänt sig ha fel. Dock är det inte ovanligt att jag håller fast vid det jag sa när jag tjafsar med sambon, där vill jag alltid ha rätt.

Bea: ”Jag tror att du smygälskar cheezy one-hit-wonders från 80-talet. Tror det är ditt go to att lyssna på när du städar/diskar/lagar mat och vill bli lite gladare. För vem älskar inte att fulsjunga till ”dåliga” låtar?!”

Jag älskar 80-talsdängor och fulsjunger mer än gärna till typ I Want To Know What Love Is, Take On Me eller varför inte Dance With Somebody?

Bella: ”Jag tror att du är väldigt principfast och ibland så pass principfast att det går ut över relationer. Detta gör dig lite ledsen men det skulle du aldrig erkänna”

Fullt så principfast är jag nog inte, däremot är jag så klart principfast, annars skulle jag t ex inte kunna vara vegan.

Jennie: ”En av mina fördomar om dig är att du är smyg religiös! Jag tror att du tror på gud men aldrig skulle erkänna det eftersom du är så feministisk och känner att det inte passar sig att ha en tro som är patriarkalisk. Du har en bibel längst ner i nattduksbords lådan”

Här skrattade jag rakt ut, jag är inte på något sätt troende och tror inte att det finns en bibel i detta hem. Däremot gick jag i frikyrka i yngre tonåren och det var JÄTTEDÅLIGT för mig eftersom jag fick med mig massor av skuld relaterad till sex och annat.

Jolul: ”Du är förmodligen en väldigt trevlig men intensiv person. En sån som man både ser framemot att träffa men som man vet att man kommer bli extremt trött av. Inte för att du är jobbig utan snarare för att du är närvarande och ger 100% av dig själv”

Stämmer säkert till viss del, när man umgås med mig är det inte helt sällan fullt ös, men jag är rätt bra på att tagga ner och bara vara.

Sandy: ”Åh, vilken grymme-deluxe-Posh spice-extra dipp-julklapp! Har precis börjat använda lösfrallor, mest Ardells (höll på att autocorrecta till ”sardeller”, nah son) klassiska wispies men vore fett att få prova lite olika varianter! Höll på att dö av din Cher-inspirerade look, gillar ju hennes liksom ”tunga” feta fransar som ögonlocket måste styrketräna för att klara av att hålla sig uppe med.
Min fördom om dig är att du har en undermedveten missunnsam sida á la disneyvillains, där du liksom ibland hör ett skratt du inte ens visste att du kunde framkalla komma från halsen om någon ramlar, tappar en matlåda på golvet eller råkar dregla tandkräm på en nytvättad svart tröja en skitstressig morgon. Efter skrattet lagt sig blir du lite chockad och undrar liksom vem det är som fjärrstyr dig att garva i de där ögonblicken. Fan va taskigt Ida!
Jag följer addbeauty från mitt instakonto, fröken aggro. Ha en fin julemånad! ❤️”

Hundra procent sant, det har mer än en gång hänt att folk kollar förfärat på mig när det bubblar fram ett ondskefullt häxskratt i samnband med att något händer. Snubblar du och skitar ner dig kommer jag först skratta och sedan hjälpa dig till rena kläder. Tror att alla mina vänner kan intyga att det bor en liten skadeglad skitstövel inom mig.

Erika: ”Jag tror att du ofta tvivlar på din egen intelligens men ändå tycker att många andra är rätt korkade, vilket gör att du ändå känner dig rätt smart”

Alltså du är inte helt ute och cyklar. Jag tycker att jag är helt okej smart, men jag tvivlar ju ofta på vad jag egentligen vet och om jag faktiskt är så himla smart. Däremot så förvånas jag dagligen av hur ointelligenta många människor är och då känner jag mig så klart som en hjärnkirurg.

Jessi F: ”Jag tror att du skulle vilja vara bra på något riktigt svårt som de flesta inte förstår. T.ex. kärnfysik eller något åt det håller. Nu är du väldigt bra på andra saker som folk kanske vet lite om men inte mycket, så det känns helt o.k ändå.”

Självklart! Jag skulle vilja kunna briljera med att veta riktigt mycket och vettiga saker som folk inte kan så mycket om. Jag hade jättegärna velat kunna fler språk, sätta ihop en dator, vara bra på aktier eller något annat sånt. Men jag är för lat. Heheh.

Tack för alla era roliga fördomar, jag skrattade ordentligt med vissa och detär väldigt kul att veta vad folk går runt och tänker. Egentligen hade jag velat att alla skulle vinna, men nu kan det faktiskt bara vara en…. Och vinnaren är….

Sandy! Du kommer att få ett mail med instruktioner så hörs vi vidare. Till er som inte vann, misströsta ej! Det finns en tävling på instagram och en ny på bloggen. Testa lyckan där.

5

Att ta ställning – Donna Karan & skitföretag


Jag är en person som rätt ofta tar ställning för olika saker. Ibland blir det en uppoffring och lite obekvämt för mig och ibland känns det inte alls. Du som regelbundet läser min blogg vet t ex att jag bojkottar märken som djurtestar. Du vet säkert också att jag är vegan och gör mitt bästa för att konsumera djurfritt. Du kanske också märkt att jag är väldigt feministiskt lagd och att jag verkligen inte pallar bullshit. Jag är generellt inte så förtjust i människor som helhet utan brinner mer för djur, men med det sagt vill jag verkligen inte se någon råka illa ut p.g.a kön, sexuell läggning, hudfärg, religion eller liknande. Det är helt fantastiskt korkat att det är så många som än idag inte kan se gråzoner och inse att vissa tankemönster är rakt av tappade (det är sånt här som gör att jag inte är så förtjust i människor).

Om vi åter ska knyta till det där med uppoffringar och att bojkotta märken p.g.a idioti så tycker jag att det är skönt att många av dem automatiskt försvinner för mig i och med att de djurtestar. Jag behöver inte så ofta ta avstånd från märken som jag gillar eftersom en human inställning till djur ofta innefattar en helt ok företagsetik. Inte alltid så klart, men ofta. Det finns märken som egentligen, på pappret, gör allt rätt men som bakom kulisserna beter sig som idioter mot personal. För mig är det nästan värre att utåt sett ha en image som skönhetsvärldens gullungar och sedan, när ingen ser, ha en helt sjuk personalpolitik, det luktar ruttet för mig. Bojkott. *host* rimmar på flush *host*

Trots att jag är megakass på att följa med i nyheterna (får ångest) så har jag inte lyckats missa idiotin som Donny Karan, grundare till DKNY, hävde ur sig i samband med skandalen kring äckelgubben Harvey Weinstein. Nu är DKNY inte ett märke jag konsumerar (p.g.a ej CF), men jag känner mig riktigt förbannad över hela grejen. För att se vad jag är arg på vill jag rekommendera att du läser denna artikel (länk) och ser detta klipp (länk).

Det är totalt vidrigt att en vuxen kvinna kan häva ur sig sådana saker och skjuta ner på offer istället för att se det verkliga problemet. Jag är på riktigt chockad över Karans kroppsspråk, ordval OCH det faktum att hon försöker förklara bort det hela i efterhand med att det är taget ur kontext. Sätter man dessutom denna sak i sitt hela sammanhang tycker jag att det är vidrigt att Karan säger att hon kämpat för kvinnor hela sitt liv. Helt ärligt tycker jag inte dessa bilder ser ut som något en person som kämpar för kvinnor skulle producera.

Bild 1
Bild 2

Döm själv. Jag har själv arbetat som modell och det finns en del sunkiga idéer i modevärlden, men mode kan vara sexigt, naket, vackert, inkluderande och härligt. Donna Karan däremot, misslyckas verkligen totalt. Samla alla detaljer och addera med hennes uttalande så får du en påse kvinnohatande och rasistisk skit. Sorry not sorry men så är det faktiskt. Dessutom tycker jag att det är rätt roande att hon skyller på kvinnors sätt att klä sig och föra sig – när hon själv är en designer som klär och ställer kvinnor i utmanande kläder och positioner (i sina kampanjer). I dunno – don’t shit where you eat?

Det tråkigaste i hela situationen kring Donna Karan är att någonstans känns det som att hon är färgad av allt kvinnohat som florerar i världen. Jag ursäktar absolut inte henne, men det känns verkligen som att hon är färgad av världen och inte tänker. Jag vet lite om hennes liv och vad hon varit med om, men att en vuxen kvinna häver ur sig de saker Karan gjort är oacceptabelt. Hon har haft ett helt liv att reflektera, ta in information och jobba med sig själv – hon är ingen tonåring som inte haft tillgång till information och livserfarenhet.

Ibland vet jag att folk upplever mig som rätt hård och dramatisk när jag dömer ut företag för deras agerande, men helt ärligt, finns det inte så många företag på marknaden att vi har råd att välja bort problematiska företag? Det finns mer eller mindre alltid ett någorlunda schysst företag som kan ersätta det som ett problematiskt företag erbjuder. Och på riktigt, skönhet är inte så viktigt att vi ska fortsätta att ge våra pengar till skitföretag för att vi inte hittar ersättningar. Vissa saker kan vi helt vara utan. Jag förstår om du t ex har eksembesvär och hittat den enda saken som fungerar och att du då inte vill byta bort den, men den där mascaran eller läppstiftet? Behöver du verkligen Ruby Woo från MAC när djur blivit plågade? Behöver du DKNYs tråkiga äppelparfym när den doftar av kvinnohat?

Jag vill på inget sätt skamma skönhetsvärlden för god knows att vi får skit ändå, jag vill som vanligt bara uppmana till eftertanke. Vi har en viss makt med våra pengar och med våra handlingar och denna bör vi utnyttja. Tycker du Doves senaste kampanj (om du missat denna är du på riktigt så nyhetsfrånvänd att du får läsa på själv) är skit så kanske du ska ta och berätta det för dem samt sluta köpa deras saker. Tycker du att DKNY är sunkiga? Sluta köpa deras saker, skicka ett mail och berätta för kompisen. Det finns så himla mycket skönhet som vi med ett gott samvete kan konsumera att det känns onödigt och korkat att stödja mobbarföretag med sunkig attityd.

Och nä, jag är inte heller någon perfekt konsument. Men jag försöker och vill göra och uppmana schyssta val. Alla stora förändringar börjar med små. Vad tycker du om allt detta, kokar du också eller blåser det dig över huvudet?

24

Hur högt behöver vi skrika?


Du som känner mig eller följer mig i sociala media vet hur starkt avstånd jag tar från djurtester och hur mycket jag skriver och skriker om det. Jag kan bli så arg att jag börjar gråta och det kokar och kliar i hela kroppen på mig att djur plågas i skönhetens namn. Jag gillar egentligen inte alls denna makeup, jag skulle försöka göra en djurtestkanin, men ser ut som något underligt zombiedjur. I alla fall.

Jag har många gånger skrivit om djurtester och ska inte göra någon jättelång utläggning. Jag vill bara uppmana er till följande:

♥ Köp alltid skönhetsprodukter från märken som inte testar på djur. Jag har gjort en hel undersida dedikerad endast för icke djurtestad skönhet och försöker att kontinuerligt uppdatera den. Här finns produkter och företag som inte testar på djur samlat. Bra om du söker inspiration.

♥ Köp ALDRIG äkta minkfransar. Jag vet att det kan vara frestande, de är superfina, men kom ihåg att någon annan betalar priset. Detta görs genom fångenskap, plågeri och till slut blir djuren ihjälslagna. Vi är bättre än så. Det finns massor av fantastiska lösögonfransar gjorda av syntet och människohår.

♥ Tycker du att det är skit att vissa företag testar på djur och har du av den anledningen bojkottat dem? Maila till dem. Berätta (på ett moget sätt) vad du tycker och varför du inte använder deras produkter.

♥ Var inte godtrogen. Företag försöker dagligen mygla och lura oss att de inte utför djurtester. Lita inte på det. Säljer ett företag i Kina är det enklast att du skippar dem. Det går att komma undan djurtester, men det kan vara krångligt att få reda på sanningen.

♥ The Body Shop håller på med en gigantisk insamling för att stoppa djurtester. Skriv på den och dela med en kompis, här hittar du länken.

♥ Undvik borstar som är gjorda av djurhår eller ”naturhår”. Detta brukar innebära päls.

Puss på er!

11

Rickard Söderberg Marsha – uppdatering

Om det är något jag gillar, så är det när företag och personer tar kritik på rätt sätt. När man inte blir arg, tar det för personligt utan sakligt tar och tittar genom kritiken. Jag är jättepositiv till hur Rickard Söderberg bemötte min kritik kring släppet av parfymen Marsha. Ni kan läsa inlägget här. Du som läst inlägget vet säkert att merparten av min kritik handlade om hur man använde Marsha i marknadsföringen, att jag inte gillade hur man framställde henne och att jag inte riktigt förstod tanken bakom hela upplägget, det kändes inte så välgenomtänkt och det kändes klumpigt formulerat. För att jag inte på något sätt ska förvränga svaret jag fick från Rickard Söderberg gör jag som så att jag klistrar in det här så får ni själva läsa det.

Som ni ser i svaret förtydligas tanken bakom projektet och vi får även veta att kampanjen omformulerats. Jag tittade genom kampanjen igen, och jag kan säga såhär – hade den varit utformad på det sätt som den är nu, så hade inte mitt första inlägg existerat. Den nya formuleringen känns respektfull, fint formulerad och tydlig. Jag respekterar verkligen sättet man tog sig till det som skrevs och inte sopade det under mattan eller förklarade bort något. Ett fantastiskt bra exempel på när företag lyssnar och det ska lyftas. Det är så många företag som tar kritik på 100% fel sätt och blir sura, inte bemöter den och låtsas som det regnar, vilket gör att denna respons känns härlig.

Jag vill även påpeka att jag kan tycka att det känns jobbigt ibland att kritisera företag när grundtanken är bra och framför allt när det är mindre företag. Jag har väldigt dubbla känslor kring det och får många gånger dåligt samvete även om jag känner att jag har rätt i att göra det och att det är viktigt. Med den klarhet jag fått i projektet nu känns det som att det var positivt för både mig, mina läsare och förhoppningsvis för Rickard Söderbergs framställning av sig, parfymen och Marsha. Full pott till Rickard Söderberg i att på ett fint, moget och ärligt sätt bemöta kritiken. Nu känns parfymen som ligger på mitt skrivbord direkt mycket mer lockande att undersöka närmare.

Vad tycker ni?

37

Marsha P. Johnson

UPDATE: Läs gärna detta inlägg som är en uppföljning på kritiken jag presenterat nedan. Inlägget innehåller respons från Rickard Söderberg och kampanjen är nu uppdaterad, vilket gör att detta inlägg inte riktigt representerar aktuell kampanj och information som finns att tillgå på Rickard Söderbergs hemsida. 

Alltså vänner, vi måste prata om en sak som kliar i mig. För ett tag sedan hörde jag talas om Rickard Söderbergs parfym ”Marsha” som han släpper tillsammans med Wise Naturkosmetik. Min första reaktion då var att det var en fin grej, men då hade jag inte läst på utan sett ungefär detta: ”Marsha – doften av oundvikligt uppror och villkorslös kärlek”, låter ju superfint, eller hur? Idag fick jag ett litet pressutskick med ett pyttelitet prov på doften och läste då genom infon jag fått medskickad samt gick in på hemsidan som marknadsför doften. Här har jag ändrat mig helt om vad jag tycker om det hela. Detta är osmakligt på så många plan, låt mig förklara hur jag tänker.

Men innan någon reagerar så vet jag att detta inte är något jag har tolkningsföreträde i, jag är en vit ciskvinna, men jag tycker detta är viktigt att prata om. Kom även ihåg att jag inte på något sätt är expert på Marshas liv eller politik. Detta är endast något jag finner osmakligt utifrån mig själv och som jag tycker är viktigt att vi diskuterar och inte låter trilla mellan stolarna.

Parfymen heter alltså Marsha och detta efter Marsha P. Johnson som var en mörkhyad transkvinna och transaktivist. Marsha anses vara en av de främsta personerna bakom Stonewallupproret (läs mer om detta här) och är känd för att vara en trans- och aidsaktivist som gjorde mycket bra under sin livstid. 1992, strax efter det årets Prideparad hittades Marsha död, flytande i Hudsonfloden. Hennes död rubricerades först som självmord men efter stora påtryckningar öppnades fallet igen och fick rubriceringen misstänkt mord.

Marsha är alltså en död, mörkhyad transkvinna. I marknadsföringen bakom Rickard Söderbergs parfym med samma namn används följande ord för att sälja parfymen:

”Du köper din egen Marsha parfym här”
”Köp din egen Marsha”

Jag känner någonstans bara, är det alltså det här Marsha blivit, en USP (unique selling point) som en vit, medelålderssnubbe i Sverige tar för att han ska kunna kränga parfym? Man utnyttjar alltså hennes liv och död för att sälja något så banalt som parfym? Jag kan ju känna att vem tror de att de är som helt sonika TAR Marsha och använder som ett säljverktyg? För jo, det är exakt det man gör. Jag skulle inte kunna bry mig mindre om att man ger 20% av vinsten till ”välgörande organisationer som arbetar i Marshas anda”.På riktigt, kom tillbaka när ni ger 100% av vinsten till välgörenhet. Detta är fel. Det ska inte gå att exploatera en person för att få mer pengar på banken. Marsha är död och kan till att börja med inte ge något samtycke till att fronta kampanjen (säkert någon annan som gjort det åt henne dock) och jag vet inte, men jag tror inte heller Marsha hade velat bli exotifierad (min egen gissning) genom att beskrivas med denna mening:

”Precis som Marsha var en exotisk blomma i en mörk värld, finns här också blommor som frangipani och monoiblomma som ger doften dess värme”

Kan vi bara komma överens att vi alla gör vårt bästa för att sluta exotifiera människor med annan hudton och ursprung än oss själva? Vi kan väl också passa på att sluta exotifiera människor som inte lever enligt normen? Det vore JÄTTEBRA.

Hade denna kampanj gjorts på rätt sätt hade jag varit så otroligt positiv för i grund och botten finns det en god tanke, men den blev helt fel någonstans på vägen. Vi har som sagt en vit, medelålders snubbe i Sverige som tillsammans med ett företag väljer att utnyttja Marshas minne för att få pengar på bankkontot och rättfärdigar detta med att en bråkdel går till välgörande ändamål. Nu vet jag att Rickard Söderberg själv tillhör HBTQ-rörelsen och att det säkert är därför han känner sig ha rätt till att använda Marsha, men på riktigt, är han verkligen en bra talesperson för detta? Bara för att jag och Anne Frank båda är kvinnor gör det inte mig rätten att skapa en sminkkollektion och använda henne för att sälja den, det funkar liksom inte riktigt så.

Hade man gjort detta på ett bra sätt, som t ex först och främst skulle kunna vara att skapa en parfym som INTE heter Marsha och att inte använda bilder på henne som en del av marknadsföringen. Man hade kanske istället kunnat ange att man brann för samma politik som Marsha och därför vill ge 20% av vinsten till välgörenhet som rör det som hon brann för. Redan där kan du sälja en parfym, ge pengar till välgörenhet OCH få med ett politiskt budskap UTAN att utnyttja en död kvinnas liv och död för ekonomisk vinning.

Ett annat sätt att göra detta på ett fint sätt skulle kunna vara att helt enkelt skapa en parfym till Marshas minne och ge all vinst, oavkortat, för att stödja hennes hjärtefrågor. Detta är det som poppar upp i skallen på mig och inte blir en nål i ögat.

Jag fattar att detta inte är gjort från ondo, men det är gjort utan någon större eftertanke och det är en ganska vanlig företeelse att vi som är vita, framför allt män, inte funderar tillräckligt på om man faktiskt har rätt till det man försöker claima. De kanske tycker att Marsha är världens genom tiderna vackraste person, men ha då för fan lite respekt för henne och hennes minne.

Det var det. Det kanske verkar som att jag överreagerar nu, men det är så många övertramp i detta att det sammantaget blir en påse skit. Parfymen luktar gott, är vegansk och inte djurtestad, vilket jag annars skulle vara superpepp på, men nä.

Jag vill även påpeka att jag inte har något personligt agg gentemot varken Rickard Söderberg eller Wise Naturkosmetik. De flesta som känner mig vet att jag slåss och stödjer HBTQ-rättigheter. Vad jag kunnat läsa mig till verkar Wise Naturkosmetik ha bra värderingar. Detta är i grund och botten en fin tanke men den är så otroligt klantigt utförd. Antingen gör ni en parfym som Rickard Söderberg frontar ELLER en hyllning och ett välgörenhetsprojekt till Marsha.

Vad tycker ni? Överreagerar jag eller är detta extremt klantigt och respektlöst?

38

Jag är förbannad

På riktigt, den senaste tiden har jag kommit på mig själv med att flertalet gånger bli förbannad och nästan lite kränkt när jag gått genom pressutskick jag fått hem. Du som läser skönhetsbloggar regelbundet vet säkert att man som bloggare får hem en del pressprover. Pressprover är då alltså nyheter och liknande som företag skickar ut i förhoppningen att man ska gilla dem och vilja skriva om dem, inget måste, inget sponsrat, det är liksom arbetsprover. Jag älskar att få hem dem och har hittat så många pärlor och testat många produkter jag inte skulle testat annars. Ofta tycker jag det är så himla roligt att sitta och klämma och känna på nya saker och hoppas hitta en ny favorit, men denna sensommar/höst har jag flera gånger blivit arg.

Varför blir jag arg då? Jo, för att jag tycker det är så förbannat respektlöst att släppa uppenbart undermåliga produkter. Jag är helt med på att det finns produkter som jag inte gillar p.g.a att de kanske inte passar min hudtyp, att de inte är vad jag föredrar i färg eller liknande, det är ok, smaken är som baken och vi har alla olika preferenser. Det som gör mig förbannad är när produkten rakt av suger röv. Jag pratar om mascaror som marknadsförs som volymmascaror men ser ut som man bara kletat lite vaseline på fransarna, läpprodukter som är helt löjligt flammiga, ögonskuggor som inte går att arbeta med, ögonpennor som rinner ut i halva ansiktet och liknande. Där handlar det inte om att produkterna inte uppfyller mina personliga preferenser, utan att de är rakt av skitdåliga eller inte gör det som de ska. Jag känner att när jag är utbildad makeupartist som har varit i branschen i snart 8 år, skönhetsbloggat i 6 år, sminkat mig i 17 år och är en genuin makeupjunkie, inte kan få ett produkt att fungera, hur fan ska en glad amatör få den att funka?

Jag är förbannad för att det är ett genuint slöseri av min tid att sitta och gräva genom produkter som inte ens borde kommit ut på marknaden. Inte helt sällan kan jag ställa mig och ta lite bilder på pressutskick som ser skoj ut innan jag testat dem, detta då jag så klart vill att produkterna ska vara så fina som möjligt på bilderna. Förstår ni antiklimaxet med att ha lagt 30-40 minuter på att fota en produkt, swatcha och ta bilder på det och sedan testa den i ansiktet för att upptäcka att det är dynga? Jag jobbar inte heltid med min blogg utan har en anställning plus att jag frilansar, vilket inte sällan gör att jag jobbar 50-60 h/veckan och jag har inte tid med skit.

Jag blir förbannad av att tänka på att om jag som fått produkten blir arg, vad blir man då om man köper produkten och upptäcker att den rakt av suger? Det är respektlöst mot konsumenter att släppa produkter som är så uppenbart dåliga att jag inte förstår hur man tänker. Är det så viktigt att hela tiden pumpa ut nya produkter att det är ”okej” att skippa kvalitet? Har man så lite respekt för sina kunder att det är okej att släppa en drös skit bara för att hinna fånga en trend? Jag förstår på riktigt inte. Hur kan respekten gentemot sina kunder och sig själv som företag vara så bristande?

Jag är förbannad på vad detta gör för miljön. För varje urusel produkt som inhandlas – som säkert hamnar i soporna – så köps en ny produkt som ersättning. Jag vill ha produkter som jag med glädje kan använda upp eller använda tills de blir för gamla, inte en skitprodukt som jag bråkar med en gång för att sedan glömma dess existens. Jag är fullt medveten om att världen går runt på konsumtion och att jag upprätthåller denna med min blogg, jag är liksom inte inne i någon slags låtsasvärld. Det jag däremot vill göra är att vara en kanal där folk kan hitta produkter i olika prisklass som håller god kvalitet. Jag vill att folk ska slippa köpa tre dåliga läppstift för att hitta ett bra. Jag vill inte vara en konsumtionshetsande plattform där du ser nyhet efter nyhet utan ett ställe dit du som skönhetsintresserad kommer för att få bra tips och få se roliga och inspirerande sminkningar. Jag vill få ut information som hjälper er att ta bra beslut kring era inköp, detta kan vara att hjälpa dig att hitta ett veganskt läppstift eller en ögonbrynsgel som tål spöregn, helt enkelt pärlor.

Jag är så förbannat trött på att det enda som räknas är att tjäna pengar, så till den milda grad att konsumenters plånböcker inte respekteras, yrkesfolks tid inte respekteras, miljön inte respekteras och att man säljer sig själv så jävla lätt. Jag önskat att allt företag tar en extra månad eller två och arbeta genom sina produkter för att säkerställa att de faktiskt är bra – eller bara skiter i att släppa dem alls om det är en fluga man försöker hoppa på. Så jävla trött på detta.

Disclaimer: innan någon drar egna slutsatser och tror att detta är direkt riktat till ett specifikt företag – det är det inte. Detta är samlad ilska som massor av olika företag varit med och byggt upp i mig som idag utlöstes av en kass läpprodukt.

Avslutar med min sedvanliga fuck off-bild.

16

Listan jag lovade er

På Instagram lovade jag en sammanställning av mina favoritprodukter som är cruelty free, dvs icke djurtestat. Eftersom jag fortfarande är lite inne på efterdyningarna att vara superpissförbannad att NARS sålt sin själ, så blev detta projekt något mer omfattande än jag först tänkt mig. Låt mig presentera: en helt ny undersida på Spindelsven.com – en lista på företag som inte djurtestar och mina favoritprodukter.
Jag har försökt att sortera efter budget, mellan och lyx samt under varje kategori på ett så tydligt sätt som möjligt. Denna sida är inte komplett än, men så pass komplett att det är dags för den att se dagens ljus. Jag hoppas att ni gillar (för detta tog ca 3 miljarder år). Puss på er!

Listan hittar du här – Cruelty free skönhet

12