Ett bröllop och en födelsedag

Wow! Nu har en helg till bara fluuuugit förbi utan att jag knappt förstått vad som hände. I lördags åkte jag och min sambo till min bror med anledning av att han skulle gifta sig! Så himla roligt att få vara med på deras bröllop. Det var väldigt lyckat och alla verkade ha superkul. Eftersom vi bor i olika städer (två timmar med bil) så sov vi över där. Och guess what? Det ledde till att jag spenderade min födelsedag (igår) med att hjälpa dem att städa efter bröllopet… Snälltjej_88. Så nu är jag 29 år gammal! Hur hände det liksom? Känns som jag var 20 nyss.

Jag har varit lite semikass på att ha mitt vanliga bloggflöde de senaste veckorna, men jag tror vi börjar komma tillbaka till normala rutiner snart. Sovrummet är TYP färdigt, jag har min sista bröllopssminkning på ett par månader i helgen och livet verkar ha lugnat ner sig lite. Känner jag mig själv rätt kommer lugnet inte hålla i sig mer än en vecka haha. I vilket fall som helst så tror jag att jag kommer kunna gräva mig genom alla skatter här hemma och visa er de bästa. Jag kommer även att leverera årets superdiss för en produkt. Det var bannemig länge sen!

Helgen osv

Fotocredd: Linda

I fredags satte jag mig på tåget och åkte till Göteborg för att dagen därpå vara med och sminka och dema LH Cosmetics nya produkter på Kicks Nordstan. Skönt gäng av helt underbara tjejer, jag menar, Aida, Anna-Karin, Linda och Sara är riktiga pärlor. Andra som också är pärlor är alla gullisar som kom förbi och sa hej och ville prata smink och strunt.
Fotocredd: Linda

Efter allt ståhej smet jag och den fabulösa Viola och käkade fantastiska veganpizzor, drack för många goda öl och kräkte av oss om livet. Dagen därpå blev det tårtfrukost, en sväng till Blomsterlandet och sedan en snabbfika där även Smulis anslöt sig. Typiskt bra dag.

Idag har jag varit en trött tjej som storstädat, gjort testsminkning inför ett bröllop, vårfixat balkongen med nya växter och planterat om lite hemma. PRODUKTIVITET vänner! Har ni haft en trevlig helg? Vad har ni gjort?

3

Inlägg nummer 1002

Häromdagen såg jag att jag hade missat att jag postat mitt 1000e inlägg här på bloggen! Fatta att jag har skrivit 1000 enskilda inlägg här och förutom det har jag haft två andra bloggar tidigare som jag var väldigt aktiv med. Är det kanske rent av någon som följde mig på Style By Ida åren 2004 –  2010? I alla fall, för att typ fira eller vad vi ska benämna detta, så har jag grävt fram mina favoritbilder som inte sett ljuset på många herrans år.

Vi kan väl säga som så, att min första blogg inte alltid var helt PK, jag hade väldigt osorterade tankar och drog mig inte för att provocera lite. Jag postade mest (otroligt underliga) outfits, bilder från de få modelljobb jag gjorde, egopics, musiklistor, drömmar om att hitta en pojkvän (han skulle se ut som Julian Casablancas) och mindre väl genomtänkta åsikter. Mycket handlade om hur jag hatade hur folk behandlade mig pga min vikt, jag var nämligen dödligt trött på att få höra att jag såg ätstörd ut, vilket jag inte var, men jag såg definitivt ut som en streckgubbe.
Vi börjar med min favorit – OUTFITS! Här gjordes en hel del tvivelaktiga val. Mina favoriter är de två första bilderna… Kan vi prata lite om bild nummer två?! Skulle på Håkan Hellström-konsert och tyckte jag var sååååååå poppig! Tycker ändå det är kul att ha dessa gamla bilder, för jag minns att jag liksom testade vem jag var. Ser ni förresten att jag ser ut som Sailor Moon på första bilden? Bilder mellan 2004 – 2009

Innan Spindelsven bloggade jag inte dedikerat smink, men här och där poppade det upp någon sminkbild. Mest förändrades mitt hår stup i kvarten, lite som nu faktiskt. Här är bilder 2005 – 2009

På något magiskt sätt lyckades jag och min vän Sanne alltid få träffa coola band och göra spännande saker. Jag TROR helt ärligt att det var tack vare Sannes fantastiska driv och skamlöshet, för lets be honest, jag är för försiktig. Det coolaste var att få träffa Queens of The Stone Age! Bilder 2006 – 2009
Jag ska inte ljuga – jag var absolut inte någon lyckad modell. Ibland tog det fart ett kort tag för att sedan avstanna under längre perioder. De blonda bilderna till höger är mina första modellbilder och jag tror att jag var 15 år gammal där. Rätt ofta agerade jag modell till min vän Sanne, bilderna till vänster är hennes verk. Bilder 2003/4 – 2008. Hade ni någon gång velat se fler skelett i form av gamla modellbilder?

6

Stockholm <3

Någonstans känns det så jävla orimligt att sitta och blogga när vi drabbats av en så hemsk sak som Stockholm i fredags. Jag vet inte ens vad jag ska säga. Det känns så långt bort men så nära på samma gång. Jag är glad att de som är mig nära är hela och oskadda och jag hoppas att även du och dina kära är oskadda.

I allt detta är mitt hjärta lite varmt ändå, för det känns som att Sverige enas. Det känns som att vi inte låter skiten skrämma oss eller förstöra mer än nödvändigt. Det känns som att Sverige skulle klara sig rätt fint ändå, om något händer igen. Det finns så mycket kärlek i Sverige, även bland främlingar och det är för jävla fint. Vissa av oss är så klart rädda och arga, men snälla, snälla, snälla – om du är arg och känner hat, försök styra det dit det hör hemma. Kom ihåg att det är sådant här folk flyr från dagligen. 

Fredagen kändes overklig för mig och helt ärligt så kommer jag knappt ihåg vad jag gjorde efter jobbet. Lördagen däremot var fint helande. Jag och min sambo åkte till min bror och hans fästmö för att fira deras födelsedagar. Min bror hade fått en liten båt av oss alla och vi begav oss ut för att ta en liten tur med den. Men…. vi hann knappt sätta oss i båten förrän vår lille hund Yoda fått för sig att han var Jesus och kunde gå på vatten. Eh ja. Så atteh, han var ett geggamonster och luktade som en död groda. Typ.

Hur mår ni i det hela? Vad har ni för tankar?

3

Årets Beauty Influencer – JAG VANN!

Hallå vänner! Minns ni tävlingen som jag delat ett par gånger? Bangerhead Årets Beauty Influencer ? JAG VANN! Ni röstade fram mig till Årets Beauty Influencer! Jag förstår typ ingenting för jag kan inte förstå hur jag kan ha vunnit, men jag är så jäkla glad! Detta innebär med andra ord att jag inte bara har vunnit titeln utan även en göttig sparesa. Tack för att ni är så jäkla underbara och stöttat mig <3
Beauty Influencer of The year Årets beauty influencer

11

Endometrios – känner du till det?

EndometriosVisste du att var tionde person som menstruerar har endometrios? Endometrios gör att du kan få en rad olika symptom som brukar innebära ordentlig smärta, så stark smärta att du kan svimma, kräkas eller inte kan röra dig. Smärtan kan bland annat uppstå i samband med mens, ägglossning och sex men även vid andra tillfällen.

Nu är jag ingen expert, men ska jag sammanfatta endometrios (med lite hjälp från 1177.se) så innebär det att det finns livmoderslemhinna på andra ställen än inuti i livmodern. Detta orsakar i sin tur ofta en inflammation, vilket är en stor del av orsaken till den smärta som kan uppstå. Inflammationen kan även leda till att det bildas ärrvävnad och sammanväxningar.

Trots att var tionde mensare har endometrios är detta en sjukdom få känner till. Personligen hade jag ingen aning om vad det var framtill en nära vän fick diagnosen. Är inte det rätt sjukt? Att en så vanlig sjukdom inte är mer känd? Sjukare är väl kanske att det i snitt tar 7-8 FAKKING ÅR att få diagnosen fastställd. Anledningen till detta är, vad jag förstått, att t o m vårdpersonal har låg kunskap kring endometrios.

Jag själv lider inte av endometrios, men jag har vänner och bekanta som gör det. Detta är en sjukdom som kan påverka livskvaliteten otroligt negativt, inte bara pga smärtor, utan även då du kommer ha problem med ditt arbete. Du kanske rent av känner till hur negativt det påverkar jobbet av att behöva vara hemma ofta eller behöva vara på jobbet med kraftiga smärtor.

Det finns olika behandlingar för att lindra endometrios, men inget som faktiskt botar den. Eller ja, du kan ju välja att ta bort äggstockarna och livmodern. Men inte annars. Hör ni hur sjukt det är? Det finns inget vettigt sätt att behandla endometrios! Det vanligaste är att du blir erbjuden p-piller eller lite smärtstillande och kanske att ge dig ut och jogga lite. Lycka till att jogga när du inte kan stå upp liksom…

Anledningen till att jag skriver om detta är för att jag sitter på en plattform som rätt många mensare besöker och för att så få av oss känner till sjukdomen. Jag vill helt enkelt öppna upp ögonen för vad detta är och att om du känner igen dig i detta – sök hjälp! Var besvärlig, kräv en undersökning – kräv flera! Det är inte meningen att du ska ha ont stora delar av ditt liv, vare sig du lider av endometrios eller ”bara” har starka menssmärtor. Kom ihåg att du alltid har rätt att få hjälp och hjälper inte den första läkaren dig – gå till nästa.

Lite kort så vill jag bara konstatera att det egentligen inte är så konstigt att det finns så dålig vård för personer med endometrios. Det är ju trots allt en sjukdom som främst drabbar mensare, som i de flesta fall identifierar sig som kvinnor. Och vi vet väl alla att kvinnor inte är lika mycket värda, eller hur? (OBS! Raljerar kraftigt)

Vill du läsa mer om endometrios rekommenderar jag dig följande sidor:
1. 1177
2. Endometriosföreningen
3. Good old wikipedia

Sist av allt hoppas jag att du som har endometrios får bra hjälp. Att du som misstänker att du har sjukdomen blir tagen på allvar och får hjälp.

Känner du till endometrios sedan tidigare? Har du kanske rent av själv endometrios? Vilka är dina upplevelser?

16

Årets Beauty Influencer 2017


Kompisar! Vet ni! Jag är nominerad till Årets Beauty Influencer i Bangerhead Beauty Awards! Så himla kul att bli nominerad till en sådan fin titel! Om du tycker att jag är en värdig vinnare så in och rösta med dig! Du kan antingen klicka på bilden eller här. Är du sugen på att läsa en kort intervju med mig där jag bland annat berättar om det sämsta skönhetstips jag fått, så finns en sådan också att läsa!

2

In loving memory of

Det har varit lite tyst här ett tag och det är helt enkelt för att jag varken orkat eller haft tid. I onsdags åkte jag och min sambo till Skåne för att tillsammans med mina syskon och deras respektive ta tag i allt som måste fixas efter att någon gått bort och i fredags var det begravning för mamma. Mitt hjärta blöder och jag har en så stor klump i magen av blandade känslor, det är en så sjuk och overklig känsla att ha förlorat ännu en människa som varit en av livets självklarheter och en trygghet. Nu står jag på helt egna ben och har ingen att falla tillbaka på om livet skiter sig. Förstå mig rätt nu, jag har vänner, sambo och syskon, men den där självklara tillflyktsorten i form av en förälder eller mor/farförälder finns inte för mig och det känns helt ärligt skitläskigt, jag är inte redo att vara helt vuxen än även om jag mer eller mindre varit det sedan tidiga tonåren. Det är läskigt och jag känner mig rotlös.

Det kanske är en sjuk sak att säga, men begravningen var jättebra. När jag tidigare varit på begravningar för familjemedlemmar och människor jag känt har jag nästan alltid blivit arg och förnärmad av att lyssna på vad prästen sagt om personen och känt ”va i helvete vet du om hen” medan nu kändes det som att prästen hade fått till allt rätt kring mamma och inte målade upp henne som ett helgon, utan som en människa med både fina och mindre fina sidor. Jag är väldigt allergisk mot att personer många gånger målas upp som helt fantastiska och felfria människor bara för att de gått bort, för så är det ju faktiskt inte. Alla människor har varit och gjort helt underbara saker på samma gång som de sårat och det är helt okej, det är en del av personen som man älskar.

Jag saknar min mamma av hela mitt hjärta och jag saknar den person hon var innan pappa dog, det känns lite som att jag förlorat mamma två gånger. Jag har inte tänkt jättemycket på det de senare åren, men när min pappa dog var det som en del av mamma också dog. De hade flyttat isär och skiljt sig, detta eftersom pappa var sjuk och inte riktigt orkade med familjen, men det var hennes livs kärlek. Första gången de träffades tror jag att mamma var 16 år gammal och pappa var ca 10 år äldre och de fick direkt upp ögonen för varandra, men mormor tyckte att pappa var en gammal gubbe och körde bort honom. Nästa gång de träffades var kanske 11-12 år senare, de blev blixtkära och höll ihop efter det. Det var liksom meningen att det skulle vara de två, detta även om de skildes och var isär under några år. Det absolut mest tragiska i deras historia, som nog också blev mammas stora fall, var att två dagar innan pappa dog, så hade de bestämt att försöka lappa ihop allt igen. Mamma kom aldrig över honom och hon levde ensam från dess utan att ens försöka hitta någon ny, hon levde alltså ensam med oss fyra barn i 20 år.

Efter att pappa dött var mamma deprimerad och försökte på alla sätt att fly sitt gamla liv. Vi flyttade till ett nytt ställe och hon kapade banden med mer eller mindre alla sina gamla vänner, egentligen nog med allt som påminde henne om pappa. Hon levde deprimerad och trött under några år och började sakta hitta tillbaka till sig själv, men då hade vi oturen att vara med i en bilolycka som sänkte henne helt. Jag och min bror som var med klarade oss utan skador, men mamma fick en spricka i nacken som jag tror att vården sjukt nog inte hittade förrän ett bra tag efter. Mamma blev sängliggande och allt blev helt ärligt skit. Det galna är att trots detta lyckades hon ändå repa sig helt okej fast först många år senare. Det tråkiga är att sedan kom nästa sjukdom och sedan nästa efter det, men hon lyckades alltid brotta ner varje sjukdom, därför tror jag att trots att alla visste att hon var väldigt sjuk nu på slutet, så trodde vi alla någonstans att hon skulle klara sig ur även detta. Tyvärr klarade hon inte sig och det var en kombination av KOL, cancer och allmänt nedsatt hälsa som till slut besegrade henne.

Det läskigaste är att det gick så fort på slutet och jag känner inte att jag riktigt fått ta farväl av henne, men sedan undrar jag om man någonsin tycker att man fått göra det. Jag är både ledsen och glad att vi trots allt fick ett telefonsamtal där vi planerade för att ses en vecka senare, det var inte ett farväl utan ett ”vi hörs om ett par dagar”. Men i detta har jag så dåligt samvete för att jag undvek att prata med henne och faktiskt tyckte att det var jobbigt att prata med henne eftersom hon åt så tunga mediciner. Ni som känner någon som ätit tunga mediciner vet nog exakt vad jag menar.

Nu blev detta väldigt mycket längre och mer självutlämnande än vad jag hade tänkt, men antar att det var exakt det jag behövde. En sista sak jag vill uppmana er alla till är att ta er lite tid att prata med de som är äldre än dig i släkten och gå genom bilder och arvegods, mest för din egen skull, så du vet vem människorna på bilderna är och vem den lilla broschen i mammas smyckeskrin tillhört. Ta även fem minuter extra nästa gång ni talas vid. Livet är så skört.