Jag måste berätta en jobbig grej för er
Först funderade jag på om jag skulle berätta något alls om detta, men jag inser att detta är bra för mig att göra, som en del i min egen sorgbearbetning (jag har alltid bearbetat jobbiga saker genom att skriva) men jag skriver även detta till viss del för att du som läser min blogg, vare sig det är i egenskap av vän, skönhetsintresserad, PR-byrå eller företag ska veta lite vad som händer nu och varför jag kanske inte kommer att uppdatera som vanligt. Det som hänt är att min mamma för ett par dagar sedan dog. Helvete vad ont detta gör att skriva.
I höstas fick vi i familjen ett jättehemskt besked, nämligen att min mamma hade ådragit sig tre olika cancertumörer och att två av dem kanske skulle gå att få bukt med, men att den som satt i levern som bäst skulle gå att mota bort ett kort tag, sedan skulle den komma tillbaka inom en obestämd tid. Med cellgiftsbehandling skulle vi med andra ord kunna köpa tid, allt från ett par månader till ett par år. Under tiden mamma gick genom sin cellgiftsbehandling blev hon väldigt sjuk, hon hade nämligen dålig hälsa sedan tidigare och led av flera kroniska sjukdom, däribland KOL. Jag tror de flesta av er vet att cellgiftsbehandlingar gör att immunförsvaret ofta blir väldigt nedsatt och lider man då av KOL på samma gång kommer infektionerna som ett brev på posten och mamma blev väldigt sjuk.
Under största delen av vintern låg mamma inne på sjukhuset och åkte in och ut för behandlingar och för att hon drog på sig olika infektioner. Min mamma har under hela mitt liv varit en jäkla fighter, jag vet ingen annan som slagit sig genom så många sjukdomar och skithändelser som hon, och eftersom hon alltid varit så stark så vet jag faktiskt inte om jag förstod allvaret i det hela. Tänk er att ni haft en mamma som liksom lyckats slå ner vilken sjukdom som helst, man blir liksom “van” vid att hon är sjuk på samma gång som man tar för givet att detta är ännu en sak som hon kommer sparka på bollarna.
När jag tror att vi förstod att detta verkar gå åt pipsvängen var för ett par veckor sedan då läkarna hade meddelat att mamma var för sjuk för att fortsätta sina cellgiftsbehandlingar. Man skulle sluta med dem och utvärdera om ett par månader om mammas hälsa repat sig så pass mycket att det gick att påbörja dem igen. Jag vet inte om mamma kände på sig något som inte läkarna visste eller om läkarna helt enkelt inte vågade säga den hela, fula sanningen till oss, för enligt mamma skulle vi nog vara beredd på att hon inte fanns i livet ganska snart, medan läkarna gav henne längre tid.
Sista gången jag pratade med mamma var den 21/1, då för att berätta att jag och min sambo skulle komma efterföljande helg och hälsa på (jag bor i Örebro och mamma i Skåne). Hon blev jätteglad och vi planerade då att vi skulle laga mat och umgås bara vi tre. Någonstans inom mig visste jag att mamma inte skulle vara hemma, utan såg framför mig att vi skulle sitta på sjukhuset tillsammans istället. Det blev i alla fall ett kort samtal eftersom mamma var trött, men även för att jag var lite arg på henne för att hon inte hade svarat på mina samtal på en vecka. Detta känns så jävla tramsigt nu, för jag vet ju att hon inte mådde bra, men jag kände mig undanskuffad när hon faktiskt både ringde och svarade när mina syskon ringde. Det känns så förbannat jävla klyschigt, men helt ärligt, försök att alltid släppa eventuella agg mot de du älskar och ta dig fem minuter extra för dem, för du vet faktiskt aldrig när det är slut.
I onsdags förra veckan vaknade jag av att min syster ringde och sa att läkarna hade ringt henne på natten, mamma hade blivit sämre och gick inte att väcka, så hon och min lillebror som bor i Skåne hade åkt till sjukhuset. Efter ett par timmar vaknade mamma dock och verkade må bättre och enligt läkarna var hon ganska stabil, men vi skulle vara beredda på att hon nog inte skulle leva så många veckor till. Eftersom jag ändå skulle komma på fredagen kände jag mig relativt trygg i att jag skulle kunna komma då och åkte därför inte ner till Skåne tidigare. Tyvärr hann jag aldrig träffa min mamma igen, för dagen efter somnade hon in.
På samma gång som jag av hela mitt hjärta önskar att jag hade fått krama min mamma en sista gång, så är jag någonstans tacksam för att jag slapp se henne så sjuk och illa däran som hon var de sista dagarna. Jag har förmånen att få slippa att ha ett smärtsamt synminne av hur dålig hon var de sista dagarna i sitt liv. Det är känslor som går emot varandra och det är väl där jag sitter nu, i en soppa av sorg, ångest och känslor som bråkar med varandra. Jag vet att det inte finns någon som helst poäng i att klandra mig själv och tänka att jag borde ha gjort och sagt saker annorlunda, för jag kan inte ändra på något och vår relation var som den var.
Jag sörjer min mamma men har nog inte riktigt förstått att hon verkligen är borta. Förstår man någonsin det? Att en människa man haft omkring sig hela sitt liv och tagit för givet bara ska vara där, aldrig mer kommer att ringa, smsa eller gå att hälsa på? Det är en störd känsla och det är tyvärr inte första gången jag och mina syskon måste gå genom detta. När vi var små, jag skulle precis fylla 8 år, så dog vår pappa och gjorde djupa revor i vår familj, men nog framför allt i mamma, jag tror aldrig att hon kom över honom.
Jag är i spillror och mina syskon lika så. Jag har bett de som känner mig att inte höra av sig i syfte att beklaga då det bara river upp saker och ibland är det vid helt fel tillfälle på dagen och det vill jag även be de som inte fått det meddelandet att göra.
Det går väldigt upp och ner just nu; ena stunden är jag stark och får saker att rulla på, för att några timmar senare inte kunna samla mig. Därför vill jag inte ha telefonsamtal, sms eller meddelanden i sociala medier i syfte att beklaga eller prata om min mamma, det är jobbigt redan som det är. Har vi den relation att vi sällan hörs, så undanber jag mig all kontakt just nu. Det verkar tyvärr vara många som tror att de är något slags undantag eller special snowflake och att just det som de säger kommer göra någon skillnad, men så är det inte. Jag pratar med de som står mig närmast och när jag orkar. Detta är med en handfull vänner och mina syskon – och det är så jag vill hålla det. Jag kommer inte vilja prata med någon som jag inte pratat med på ett par år och jag vill be alla som tror att det är en god idé att höra av sig, trots vad jag ber om, att fundera en gång till; handlar detta om ditt ego eller om mig? Med största sannolikhet om dig. Jag är en ganska privat person som inte vill prata mina djupaste känslor med vem som helst och jag hoppas att det respekteras.
Känner du att du vill säga något, men kanske inte känner mig så bra eller att vi sällan hörs, håll dig gärna till kommentarsfältet nedan. Jag kan då välja om och när jag vill läsa, vilket jag inte kan göra om det dimper in sms och telefonsamtal.
Med allt detta sagt har jag ingen aning om hur min aktivitet kommer se ut i sociala medier knutna till min blogg. Kanske kommer jag att fortsätta som vanligt för att koppla bort tankarna, eller så tar jag helt enkelt en paus. Jag vet inte alls just nu.
En av mina favoritmakeuper, som jag lätt glömmer bort, är ett slarvigt, ljust sotat öga med mycket mascara och en mörkröd läpp. Man ser så himla kaxig och hård ut, vilket är speciellt bra för de dagar då man verkligen inte är det. På läppen har jag OCC Lip Tar Liquid Lipstick Anita, inte din klassiska liquid lip, utan snarare ett glansigt, högpigmenterat läppstift i flytande form. Ber om ursäkt för lite sämre uppdateringsfrekvens än vanligt, men livet är verkligen inte riktigt med mig just nu (allvarlig sjukdom i familjen) så jag kanske inte kommer vara fullt lika regelbunden som vanligt. Eller så blir jag mer frekvent, smink är gött att fly in i när livet är ett dickhead.
2016 var ett skitår på vissa sätt, framför allt om vi ser till världens status. För mig personligt har mitt 2016 varit väldigt bra jobbmässigt, lika så på den sociala fronten – jag har verkligen träffat några pärlor som jag tänker hålla hårt i! Under 2016 har jag även hittat nya favoritprodukter och vissa har hållit sig kvar sedan 2015. Med detta sagt kommer en lista på de produkter jag tyckt absolut bäst om under det gångna året. De jag skrivit recensioner om eller som blivit highlightade i en makeup kommer finnas länkade. Tilläggas ska att detta inte nödvändigtvis är produkter som släppts under 2016 utan de produkter jag gillat absolut mest!
MAKIASH var på plats och visade upp sina produkter! Som ni vet är jag väldigt förtjust i typ allt jag testat från dem och tyckte att det var väldigt roligt att få snacka med grundaren av märket. Klipsk kvinna som verkligen har bra koll på sitt märke – I like! Annat som jag verkligen gillar är att både MAKIASH och Ellos (de stod bredvid varandra) lät en plocka ihop de saker man är intresserad av. Sjukt smart enligt mitt tycke för då står du med en påse arbetsprover som du faktiskt är intresserad av. Till höger på denna bild ser ni Cinq Mondes, ett spamärke där vi fick handmassage med en helt fantastiskt doftande olja.
Bilder jag kommer titta på dagar då jag vill pigga upp mig själv. Återigen, jag är så lycklig över alla dessa fantastiska, starka, underbara, smarta kvinnor jag lärt känna via att blogga. All kärlek till er! In och besök 
Jag vet att jag har befunnit mig en del i weirdo-land en del den senaste tiden, men såhär är det med makeuper jag gör för bloggen; jag måste göra vad jag för stunden känner för, annars kommer det inte vara roligt att göra och jag kommer inte heller bli nöjd med resultatet. Det är något jag lärt mig under 2016. Så varsågod, en till weirdo-look som ingen kommer att ha nytta av heheheh. Snart kommer det upp lite mer “normala” looker, så stay tuned!
För dig som känner till Buxom sedan tidigare vet du säkert att deras läpprodukter har en plumpande effekt, men om inte, så vet du det nu. Full On Lip Polish och Full On Lip Cream har en plumpande effekt som känns go, de liksom fyller ut rynkor i läpparna och får dem att se härligt juicy ut. Dessutom gillar jag verkligen att de är mintiga, skön känsla. Dock ska en nog INTE ha dem i för kallt väder, jag hade ett av dem när det var ca -5 och det kändes lite… obehagligt kan vi väl säga.
Smokey blue eyes. I didn’t produce too many makeup looks that month due to a sty in my eye…
I loved this look, and you seemed to love it too. The black was horrible to get rid of since I was too lazy to get some water and mixed the black paint with mixing liquid… not my best move
Finally got my hands on Apocalips from Illamasqua. Still love that lipstick!
A throwback to around 7 years ago, always looked like this (minus the dry liquid lipstick)
Intentions of doing an eyeliner and went a little bit crazy
I started loving mono looks again, pairing the same eyeshadow colour with the same lipcolour
Bronzed eyes paired with a dead purpleish lipstick, Bruja from Lunatick Cosmetics Lab
Faux freckles with a strawberry red lip
Re fell in love with glitter this year. Fun fact: glitter is a good peel for the body
A sultry brown smokey eye with fake freckles and a fake tan
Went a bit over the board, but this is one of my absolute favourite looks from 2016
This look actually got some hate in social media, but I love how unflattering it is. Makeup doesn’t always have to be pretty
Another of my favourite looks, weird all the way, just how I like it. My intention was to do a beautiful smokey eye, but got bored…
A more flattering cute look using the ABH Modern Renaissance Palette
A green mono look. Try matching the eye shadow with your eye colour – looks awesome
Oil paint look using my favourite products from .Färg (which are unfortunately discontinued)
First Halloween look of the year
Watched One More Time With Feeling on cinema and made a gory ripped heart inspired by it
Another favourite of mine. Oil spilled lips
Drank beer and decided that Grumpy Cat was a good look
This was the day I out weirded myself. Don’t ask
My main Halloween look 2016. Scared the shit out of people on the club and had a blast
Doe eyes were a thing I loved
Another weirdo look
A good old smokey eye
A renaissancy look
A little homage to Cher
Last makeup look of the year wearing the lovely Dragonfire from Nabla on the lips
A mono blue look wearing House of Beauty Lip Hybrid Taboo on the lips!
Tjoho, nytt år osv. Här har ni den första sminkning jag gjort 2017 och jag tycker den får sätta prägel på det kommande året. Jag har inga nyårslöften pga tycker sådana är lite korkade. Istället gör jag som vanligt och arbetar efter små delmål utan att sätta någon halvt orimlig press på mig själv, det känns ju faktiskt snällare än att sätta stora löften som en lätt misslyckas med. I alla fall, det jag menade med att sätta en prägel på 2017 är att jag vill ha ett kreativt år med många små extra glitterkorn och stjärnor i mitt liv. Ok, förlåt lökigt. Men ni fattar. Har ni några mål för det kommande året?
Det bästa och det sämsta med att känna andra skönhetsnördar är att det blir så mycket lättare att sålla bland alla produkter på marknaden, undvika bottennappen och hitta guldklimparna, det som gör att det är sämst är för att det gör att en hittar saker som aldrig skulle hamnat på ens radar annars… Dyrt. Escentric Molecules Molecule 01 är en sådan produkt. Om du såg videorna som jag och